Det gamla strömsmålet

Hammerdalsmålet är den nordligaste varianten av centraljamskan. Ett av dess mest kända särdrag är att det korta å-ljudet (oavsett stavning med å eller o) ofta uttalas som ett (kort, öppet) 'a'. Stårsan blir starsan (där 'rs' från Hammerdal och norrut uttalas som tyskans "ach-laut"), klokka tolv blir klokka talv, sommar blir sammar, etc. Den i sin tur nordligaste varianten av Hammerdalsmålet är Strömsmålet, talat i Ströms socken och större delen av Alanäs. För den som vill läsa mer om Hammerdalsmålet finns Br Stj Vidar Reinhammars [1] skrift Hammerdalsmålet från 1981 i bokhyllan på Kammarn.

I Ströms Hembygdförenings årsbok Strömsboken, för året 1994, tog Jens Örjebo upp det gamla strömsmålet i en artikel och presenterade intressanta synpunkter på dess utveckling under modern tid. Jens Örjebo (1915-2006) kom från byn Öjarn ett par mil väster om Strömsund, flyttade sedemera in till "Flata", och blev mycket aktiv i hembygdsföreningen, studerade och skrev om lokalhistoria, ortnamn, m.m. i tidningar och olika publikationer och var säkert en av de mest insatta i jamskan av de föreningsaktiva. För denna tidnings läsare kan det också vara av intresse att han var Jamtamots kunnige och vältalige värd vid besöket på Hembygdsgården i Strömsund under Heimmotet i juli 1983.

Örjebo anser i sin artikel att det gamla strömsmålet de senaste 100 åren förändrats så att det, som han uttrycker det, "hammerdaliserats" och att det gamla strömsmålet numera endast talas av mycket gamla personer i byn Äspnäs (som ligger 3 mil NV om Flata), och närmast liggande byar. Äspnäsmålet är alltså, enligt Örjebo, den jamska som en gång talades, åtminstone fram till sekelskiftet 1900 i större delen av Ströms socken. Chefen för Uppsala landsmålsarkiv, professor Herman Geijer [2] skrev t.ex. 1924 att strömsmålet skilde sig från hammerdalsmålet (och övriga jamskan), bl.a. genom sina hårda dubbelkonsonanter pp istället för bb, tt istället för dd, och kk istället för gg. Örjebo finner stöd för detta i gamla bouppteckningar, och äldre personers berättelser, bland annat sin egen mormor (f.1850), som hade fått sitt strömsmål från byn Strand, mellan Strömsund och Äspnäs. Jag kan själv i all enkelhet bidra till hans teori med att min mormor (f.1887) som kom från Klövsand, också mellan Strömsund och Äspnäs, hade just dessa hårda dubbelkonsonanter, och att det väckte munterhet hos grannar och besökare på min hemgård i utkanten av Strömsund vid mitten av 1950-talet. Jag minns särskilt att när hon hämtat in äggen från hönshuset så sade hon att hon hämtat äkka, och det hade omgivningen roligt åt. Trots att jag minns det från före skolåldern, så förstod jag ändå att folk tyckte att det lät gammeldags, det var omodernt, de andra på gårdarna runtomkring hade, med Örjebos term, redan "hammerdaliserat" sin jamska och sade ägga. Se även [3].

Här följer en läsövning för uttalet av några ord med dessa dubbelkonsonanter på strömsmål hämtad från Örjebos artikel i Strömsboken. Genom att hålla pekaren över ett ord på jamska så fås en översättning till svenska. På några ställen har stavningen anpassats till Heimbygdas stavningsregler från 1996, främst vokalen ô, som ligger mellan u och ö, i t.ex. orden lôde (lada) och gôl (gul).