Nationaldagen den 6 juni till minne av revolutionen 1809

Georg Adlersparre och revolutionen i Sverige

av Bo Oscarsson

Denna artikel har tidigare publicerats i Östersunds-Posten (ÖP) den 6 juni 1996 och får kopieras för privat läsning och icke-vinstbringande spridning inom den egna kamratkretsen (ett av syftena med att lägga ut artikeln), men får ej utan författarens medgivande genomgå allmän spridning via andra media än Jamtamots hemsida, oavsett om spridningen är vinstbringande eller ej. Senaste uppdatering: 2010-09-16

Frågar man svenskar i allmänhet om revolutionen i Sverige, skakar de flesta på huvudet. Aldrig har man hört talas om att det skulle ha förekommit en revolution här i landet. En förklaringen är att man i skolböckerna i Sveriges historia undvikit sanningen genom att kalla revolutionen 1809 för "statsomvälvningen" om den ens nämns. Man har fiffigt nog valt att sätta 1809 som en brytpunkt i historien, så att ömse perioder slutar och börjar där, med följd att ett önskvärt tomrum uppstår. Det kan inom parentes nämnas att skolböckerna i vårt grannland Norge i klartext talar om revolutionen i Sverige år 1809!

Vad betyder då egentligen omvälvning av en stat? Jo, exakt det samma som ordet revolution. Enligt svenska akademiens ordlista förklaras ordet "revolution" med ”omvälvning, omstörtning, statsvälvning"! Varför kan man då inte i Sveriges skolböcker använda ordet "revolution"? Vilka är de krafter som styr vår historieskrivning så att sanningen inte får träda fram i ljuset? Finns det fortfarande intressen som vill tysta ner det som hände 1809? Det märkligaste med denna revolution är kanske frågan om varför den undanhålls för oss nutida svenskar fastän det snart gått 200 år?

Revolutionen

Genom den oduglige kungen Gustav den IV Adolf höll Sverige på att falla samman och stormakterna tänkte dela Sverige mellan sig. Ryssland skulle ta norra delen av Sverige ända ner till Göta älv och Danmark den återstående, södra delen. Oron för Sveriges framtid var stor. Kungen var handlingsförlamad eller saknade insikt. Något var tvunget göras. Bland officerarna i Västra armén utsågs överstelöjtnanten Georg Adlersparre att leda aktionen för att avsätta kungen. Revolutionen startade den 7 mars 1809 genom utspridande av ett tryckt revolutionsmanifest, där medborgarna uppmanas till sammanhållning i kampen att rädda Sverige.

Revolutionsmanifestet gavs namnet ”Proclamation” och är daterat den 7 mars 1809 i Karlstad.[1] Det är undertecknat av ”Befälet över de i Värmland förlagda trupperna”, vilket i klartext betyder att det är officerarna och soldaterna i Västra armén som gör uppror. Det började med att landshövdingen i Karlstad tillfångatogs. Landshövdingens kassa togs i beslag för att användas för att köpa mat till de mot Stockholm framryckande soldaterna. I Örebro upprepades händelsen. Kungens företrädare, landshövdingen, tillfångatogs och liksom hans kassa.

Fem dagar efter upproret, utgick den 12 mars från Stockholms slott en kungörelse undertecknad av kungen angående ”det uppror som utbrutit i Värmland”. Kungen fördömer upproret och påminner om de stränga straff upprorsmännen riskerar, det vill säga dödsstraff. Endast en person nämns vid namn i kungörelsen och det är ledaren för upproret; Georg Adlersparre. Att det är liktydigt med hans dödsdom är självklart. Något som Adlersparre givetvis var medveten om ifall upproret misslyckades.

Kung Gustav den IV Adolf arresterades den 13 mars i en motkupp av högadeln i ett försök att stoppa revolutionsarméns marsch mot Stockholm. Men Adlersparre litar inte på motkuppens företrädare, utan låter sin revolutionsarmé forsätta mot Stockholm, trots hot om att mötas av vapen. Ett inbördeskrig var hotande nära. Men den 22 mars kan Västra armén med Adlersparre i spetsen tåga in i Stockholm, utan att motståndarna vågar avlossa ett enda skott.

Revolutionen utmynnade i att vasaättens konung Gustav den IV Adolf avsattes och hans arvingar för all framtid fråntogs rätten till Sveriges krona. Vidare att kungen, drottningen och kronprinsen den 10 maj 1809 fråntogs sina svenska medborgarskap och utvisades ur Sverige för all framtid. Gustav den IV Adolf dog frånskild i landsflykt i Schweiz 1837. Även den före detta kronprinsen dog som landsflyktig.

Dansk-norske prinsen August valdes den 18 juli 1809 på Georg Adlersparres inrådan till ny svensk tronföljare och skulle efterträda den åldrige och barnlöse Karl den XIII, som skulle få bära kronan fram till sin död. Därefter skulle kronprins August med kunganamnet Karl August tillträda som Sveriges konung. Men kronprinsen dog inom kort mycket oväntat den 28 maj 1810, endast 40 år gammal. Han skulle enligt den nutida historieskrivningen ha fått ett slaganfall. Men i samtiden trodde man allmänt att han giftmördades av sina fiender, det vill säga av högadeln. Den samtida, store kemisten Berzelius skrev att hjärnan påvisade förändringar som av förgiftning. Som kronprins Karl August efterträdare skulle nu hans hans bror väljas till tronföljare. Emellertid inträffade det märkliga att en fransk militär och adelsman istället valdes till ny kronprins några månader senare. Det var greven av Ponte Corvo, Jean Baptist Bernadotte. Därmed gick luften ur revolutionen, eftersom Adlersparre redan innan hade lämnat ifrån sig ledningen för att visa att han oegennyttigt gjorde revolutionen för att rädda landet och inte för att komma åt makten.

Adlersparre trodde nämligen att han hade säkrat Sveriges demokratiska utveckling med kronprins Karl August , men nu kunde högadeln bit för bit återta förlorad mark. Adlersparre kom också att åtalas i ett tryckfrihetsmål år 1831, men stämningen i landet var dock ännu sådan, trots att många år gått, att man inte kunde fälla honom i en politiskt färgad rättegång.

Några årtionden senare, efter Adlersparres och de andra revolutionärernas död lät man 1884 gräva upp Gustav den IV Adolf:s lik i Schweiz och frakta hem det till Stockholm för en ärorik begravning i Riddarholmskyrkan! Så var locket på och givetvis kom det också att påverka historieskrivningen. Därmed var revolutionen 1809 nedtystad och i skolböckerna omskriven som ”statsomvälvningen 1809” och övertäckt med ”regeringsreformen”.

Giftmordet på kronprins Karl August - om det ens nämns - kallas för ett falskt rykte eller beskyllning (mot högadeln) och "sanningen" presenteras som om Karl August, en fyrtioårig man i sina bästa år, skulle ha fått ett slaganfall och fallit av hästen och slagit ihjäl sig! Däremot får mordet på den högadlige motståndaren till kronprins Karl August alltid större plats. Axel von Ferssen framställs som det oskyldiga lammet som slits i stycken av en pöbelhop. Men förmodligen blev folkets mått helt enkelt rågat när denne fiende till kronprins Karl August lät åka i sin eleganta vagn först i sorgetåget genom Stockholm, före kronprinsens likvagn. Von Ferssen slets ur sin vagn av det uppretade folket och lynchades, mitt framför beväpnade soldater och officerare! Hade han varit så oskyldig som man i efterhand vill framställa honom, hade säkert officerarna beordrat soldaterna att ta gevären från axlarna och gå på den obeväpnade folkmassan för att rädda Axel von Ferssens liv.

Vad medförde då revolutionen i Sverige? Det viktigaste var förstås att den svenska nationen undgick det yttre hotet att upplösas genom delning mellan Ryssland och Danmark. Vidare begränsades kungens möjligheter att uppträda som diktator. Före 1809 hade kungen härjat som han velat och struntat i riksdagen, men nu skulle kungen inte längre ensam kunna fatta beslut utan att tillfråga riksdagen. Ett annat påtagligt revolutionärt framsteg var att man då också tvingade adeln att betala skatt. Före revolutionen var adeln, de rikaste, befriade från skatt! För att bygga upp rättsäkerheten för den enskilde medborgaren i det svenska, demokratiska samhället, genomdrev revolutionären Adlersparre införandet av Justitieombudsmannen, JO. Slutligen kan sägas att det var revolutionen som bröt Sveriges agressiva krigstradition. Efter 1809 har Sverige inte varit inblandat i krig!

Vem var Georg Adlersparre? Han föddes 1760 som son till en officer. Fadern hade genom tapperhet i fält adlats, men ironiskt nog förvisats till det avlägsna Jämtland, eftersom han ansågs som en säkerhetsrisk. En minnessten restes på Georg Adlersparres födelseplats i byn Hovermo i Myssjö 1903, nära 100 år efter revolutionen. Vid det tillfället var det en "högättad" dam, som Jonas Stadling uttryckte det i sin memoarbok, som protesterade mot att en revolutionär hyllades på detta sätt. Här framkom med all tydlighet överklassens syn på Adlersparre och revolutionen. Jonas Stadling arbetade som journalist för Aftonbladet, men hade rötterna i samma bygder som Adlersparre. År 1902 reste Stadling runt i Jämtland och höll föreläsningar om Georg Adlersparre för att bekosta minnesstenen. Stadling hade intervjuat Adlersparres son och fick också han att donera pengar till en fond för att årligen högtidlighålla den 6 juni vid minnesstenen i Hovermo. Georg Adlesparre dog 1835 och är begravd i Gustavsvik i Värmland. En minnessten finns också rest i Sofielund vid Bysjön i Åmotfors omedelbara närhet i Eda Kommun. En byst som är utförd av Olof Ahlberg finns i Odd Fellow logen i Östersund.

I ett upprop i Östersunds Posten i april 1903 uppmanade hembygdsvännen Olof Walter i Mörsil allmogen i Jämtland att hylla Adlersparre och föreslog att den 6 juni skulle bli Sveriges Nationaldag. Uppmaningen fick gensvar också i rikspressen. Göteborgs Handels och Sjöfartstidning följde upp idén och skrev att en statygrupp av 1809-års män borde sättas upp framför Riksdagshuset. Författaren Anders Backman från Adlersparres hemsocken Myssjö instämde följande år att den 6 juni borde bli Sveriges nationaldag, och avslutade med förhoppningen att ”om ej förr så åtminstone då vi om några år fira 100-årsdagen av fullbordandet av Georg Adlersparres livsgärning få den 6 juni antagen som allmän svensk nationaldag.” År 1909 var ännu revolutionen för nära, så det kom att dröja ända till 1983 innan stämningen var sådan att Riksdagen kunde fastställa den 6 juni som Sveriges nationaldag. Nu kan man, som exempelvis Svenska Dagbladet skrev häromåret, endast ange nationaldagens tillkomst till minnet av Gustav Vasas intåg 1523, medan det i själva verket är Vasa-ättens uttåg ur historien som är den sakliga grunden.

Måhända att gemene man i Sverige skulle känna mer för nationaldagen den 6 juni om vi med början i skolböckerna fick en ärlig redovisning av kampen 1809 för att rädda Sverige som självständig nation och revolutionens betydelse för demokratins framväxt i Sverige. För övrigt torde väl Karl Augusts kvarlevor finnas kvar? Han var ju kronprins och fick en statsbegravning. Det skulle därför med dagens moderna teknik lätt kunna fastställas om kronprinsen mördades genom förgiftning! Eller ligger locket bildligt och bokstavligt fortfarande på?

Referenser och fotnoter

[1]	Georg Adlersparre, Proclamation, Carlstad den 7:de Martii 1809.
[2]	Jonas Stadling, Georg Adlesparre, Fäderneslandets räddare, frihetens väktare, folkets vän, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1902.
[3]	Orvar Thuresson, Östersunds-Posten, 31 maj 1945.
[4]	Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon. Alfabetiskt ordnade lefnadsteckningar af Sveriges namnkunniga män och kvinnor från reformationen till nuvarande tid, Stockholm 1906  (dokumentet tillgängligt via Projekt Runeberg).
[5]	Svensk Uppslagsbok (Sökord: Karl-August), 2:a uppl. 1962.