Proclamation
Revolutionsmanifestet den 7 mars 1809
av Georg Adlersparre
|
Ett betydligt antal krigsmän hafwa gripit till Wapen, för att nalkas Hufvudstaden och återgifwa Fred åt wårt gemensamma nu olyckliga, styckade, döende Fädernesland.
När hwarenda Medborgare inser, att wåra afsigter äro förenliga med hwad samvetet och äran bjuda i hwarje dygdigt bröst, så kunna wi ej misstaga oss i den fasta öfwertygelse, att wårt oförfärade nit skall understödjas och gillas af hwarenda man som älskar Swenska Fosterbygden; af alla wåra Wapenbröder ej mindre, än af wåra obewäpnade Medborgare.
Hwilka äro då wåra afsigter? Wi hafwa räckt hwarandra handen uppå, att Rikets Fäder och Lagstiftare skola äga frihet, under wåra Wapens beskydd, att sammanträda, för att öfwerlägga och besluta öfwer det lidande och eljest snart förstörda Fäderneslandets angelägenheter.
Wi hafwa räckt hwarandra handen uppå, att för deras fötter nedlägga de Wapen, hwilka wi för deras frihet tillgripit; oförfärade krigsmäns sammanhållna Swärd skola sedan omkring Swänska Lagstiftares öfwerläggningsrum bilda en skyddsmur, som ingen wåldsmagt förmår bryta.
Wi hafwa räckt hwarandra handen uppå, att död och förstörelse skola träffa hwar och en, som ännu will förlänga Sweriges lidande, ware sig Utlänsk Magt eller Inlänsk Wåldswerkare.
Sweriges Tyska länder äro öfwerlämnade till Fienden; Finnland, denna Fosterbygd för det tappraste, ädlaste folk, är af fienden inkräcktadt. Wi hafwa räckt hwarandra handen uppå, att ej en aln mer skall af Swenska Fosterjorden öfwerlämnas i fiendens hand.
Sweriges Bergwerk och Handel ligga öde; Sweriges ungdom är ryckt från Jordbruket, för att naken och wanwårdad blifwa ett rof för Sjukdommar och döden; Jordbrukarens bördor och beswär äro sådane, att han med allt sitt tålamod ej längre förmår bära dem; utsugande skatter äro utan skonsamhet utfordrade; wanmagten, eländet, förstörelsen gripa omkring sig på ett förfärande sätt med hwarje dag: Wi hafwa räckt hwarandra handen uppå, att landets Fäder och Wise skola äga Frihet, att återföra sällhet, wälmåga och laglighet i Fosterbygden.
Måtte de högre och lägre Stånden liksom wi, modigt och förtroligt räcka hwarandra handen uppå, att Fädernelandet skall frälsas! Deras enighet är Rikets styrka: deras oenighet är Förtryckarens framgång.
Måtte Sweriges Fäder och wise snart ärbjuda fred och förtrolighet åt Sweriges Grannar, men måtte denna ärbjudning wara åtföljd af den försäkran, att hwarje Swensk heldre ligger begrafwen under Swenska jorden, än han ser sitt Fäderneslands sjelfständighet rubbad eller upplöst.
Wår Bundsförwandt England skall weta wärdera ett Folk, som bryter sina bojor och rotfäster lagbunden frihet innom sitt sköte. Frankrikes och alla århundradens Hjelte skall högackta ett folk, som jämnliknar honom i bedrifter och krigsära. Rysslands och Dannemarks Regenter, ouphörligt syftande på sina Nationers upplysning och economiska omskapning, skola ej ofreda ett folk, som har samma syftemål. När allt personligt agg undanrödjes, återstår blott gemensam högaktning, gemensamma fördelar, gemensam föresatts att lefwa eller dö sjelfständiga Folkslag.
Wi hafwa med bedröfwelse sett Sweriges tillgångar, förswagade, bortslösade öfwer landets widsträckta gränsor, utan ändamål, utan plan, utan allt syftande till redbar nytta, utan framgång på någon enda punkt.
Måtte Sweriges sista, ännu återstående krafter ej af oförståndhet missledas till ogagn eller werkelig skada, i fall Fäderneslandet påkallar dessa krafters anwändande.
Dessa äro wåra önskningar för fosterbygden: wi skola med glädje och tillfredsställelse offra lif och wälfärd för deras uppfyllande.
Stor och ljuf blir för Swerige den Högtidsdag, då hwarje Swensk man med bibehållen ära och sjelfständighet återwänder till sitt fredliga yrke, till ny wälmåga och till sällheten innom sitt eget hus.
Förswaret på en af Rikets Gränsor är för en kort tid förswagadt genom wårt aftågande; men om fienden deraf, emot all sannolikhet och gifna löften, begagnar sig, skall han wid wår hastiga återkomst snart af blodiga förluster få erfara skillnaden på ett Krig, som föres af personligt hat emellan Styresmän och ett som härleder sig från trolöst bruten Grannsämja emellan sjelfwa Folkslagen.
Wi räkna med full tillförsigt på hwarje Militairisk Befälhafwares nit att med oss medwerka, att med ljungeldens hastighet och styrka möta Inländska Wåldswärkare och Utländska fiender.
Wi wåga sluteligen yttra den önskan till wåra Älskade Landsmän och Medbröder af alla stånd, att den nyss påbudna allmänna Krigsgärden ej må utgöras, förr än Riksens Ständer yttrat sig öfwer dess behörighet.
Carlstad den 7:de Martii 1809
Befälet öfwer de i Wermland förlagda Troupper (Befälhavare var Georg Adlesparre)