Västerhus kapell

Västerhus kapell, på Frösön, förtjänar ett eget kapitel i Jamtlands historia. En hel del har redan skrivits om det, men många frågetecken finns fortfarande. Kyrkan på Västerhus var belägen inom nuvarande militärområdet som Flygvapnet disponerar. Den exakta platsen är sextio meter väster om västra ändan på landningsbanan. I dag finns inget kvar av kyrkan. Ruinen togs bort år 1952 då Flygvapnet behövde utvidga banan. Starka protester från Jamtland berörde inte militären och vår överklagan till Kunglig Majestät, som det hette på den tiden, hade ingen framgång. Regeringen fastslog att ruinen skulle bort. Militären hade företräde gentemot Jamtlands historia. Den som förutsåg detta redan år 1926, när flyget fick upplåtelse av marken, var

Jamtar under Heimmotet den 17 juli 1993 samlade vid resterna av Västerhus kapell. Br Storjamten tillika Hederspristagaren, Bo Oscarsson, mässar om den svenska ockupationsmaktens försyndelser.

Erik Festin, länsmuséets uppbyggare och förste chef. Han skrev till Riksantikvarieämbetet; "Hur som helst böra här om någonsin fornvårdssynpunkterna få bli de avgörande. Även den militära fackkunskapen torde icke kunna förebringa tillräckligt vägande skäl för ruinens bortröjande." Tyvärr besannades Erik Festins farhågor.

Vad var då så speciellt med kyrkan på Västerhus? För det första var Västerhus den enda medeltida kyrka i Jamtland som kallades för kapell. Första gången jag hörde det, trodde jag att begreppet kapell var förbehållet mindre träkyrkor. Men Västerhus kyrka var uppbyggd i sten och inte på något sätt mindre, i genomsnitt, än de omgivande medeltidskyrkorna. Västerhus kapell var också unik på det sättet att den inte hade någon församling. Samtliga kyrkor på medeltiden utgjorde en medelpunkt i en församling och bildade en egen socken. På Frösön fanns också en sockenkyrka, den som vi har kvar i dag och kallar Frösö kyrka. Därför fanns två medeltidskyrkor på Frösön. Den ena som sockenkyrka, men vad var då den andra, Västerhus kapell? I historieskrivningen brukar Västerhus kallas för en gårdskyrka. Men är det hela sanningen? Vad var det som fanns på Frösön, men inte någon annan stans? Jo, här fanns det urgamla alltinget Jamtamot, där jamtarna samlades varje år, både till ting och marknad. Från vårt närmaste lagområde i Tröndelagen, där Frostatinget ligger, vet vi att det intill tingsplatsen låg en kyrka. Det var nämligen vanligt att ha en tingskyrka nära tinget. Intill alltinget på Island finns också en kyrka som har medeltida anor. Av det kan man förmoda att det fanns en tingskyrka även här, och då är det bara Västerhus kapell som kan komma i fråga. [5]

Vid de utgrävningar av ruinen och kyrkogården på Västerhus, som pågick mellan åren 1947 och 1952, upptäcktes spår av att stenkyrkan hade föregåtts av en träkyrka, och man har gissat på att där stått en stavkyrka från början. Vidare grävde man upp alla gravarna och samlade skeletten i lådor, som skickades till Stockholm för undersökning. Skeletten, inte mindre än efter 364 män, kvinnor och barn, skulle efter undersökningen återbördas till den jamtska jorden. Snart har ett halvsekel gått och kvarlevorna av våra förfäder har ännu inte återbördats. Undersökningen av skeletten har tillfört vetenskapen många, intressanta upplysningar, men frågan om deras slutförvaring är ännu olöst. Några privatpersoner med moralen i behåll, reagerade för några år sedan och ärendet togs upp av lokalpressen, men sedan blev det tyst. När ska myndigheterna här i länet, som har ansvaret för frågan, ta itu med problemet? Om inte annat borde den myndighet som orsakat frågan, det vill säga Flygvapnet och staten, självmant ta itu med problemet och bygga en rejäl krypta intill platsen för Västerhus kapell. Gärna i anslutning till den näraliggande Fältskärsbostaden, där Flygvapnet redan har en museiutställning. Där skulle sedan vetenskapsmännen kunna gå och titta på de skelett de önskade studera, samtidigt som förfäderna vore återbördade, om inte i, så i alla fall under den jamtska jorden, likt katakomber. Försvaret behöver alltid skyddsrum och här skulle man kunna göra en kombination för att få fram pengar – om viljan finns.

En märklig sak med kyrkogården var att kvinnorna var begravda på norra sidan kyrkan och männen på södra sidan. Det var efter en gammal norsk sed, inskriven i de äldsta, norska lagarna. Denna sed har levt kvar in i modern tid i bänkindelningen i kyrkorna. På norra sidan korgången satt kvinnorna och på den södra männen. Det norska gravskicket styrker att kristnandet av Jamtland kommit västerifrån.

Bland de påträffade skeletten fanns lämningar av sju män som dött en våldsam död. De låg förnämligt placerade närmast kyrkans sydvägg. Nils Gustaf Gejvall, som gjorde analysen av skeletten, antog i sin doktorsavhandling att de var stupade krigare. Det enda krig under tidig medeltid som vi känner till från de isländska urkunderna, är slaget vid Andersön år 1178. Det var norske kung Sverre som då besegrade jamtarna med list och knöt Jamtland till Norge. Härur drar Gejvall den märkliga slutsatsen att de dödade varit jamtar, trots att han konstaterar att deras kranier liknar tröndernas. Självklart begravdes väl jamtarna i respektive hemförsamling! Däremot hade norrmännen, som stupade, ingen hemförsamling att begravas i, och vad vore då naturligare att välja än Västerhus som inte var knuten till någon församling, utan hörde till tinget? Till minne av sin seger lät Sverre också bygga ett kungligt kapell. Som sådant borde det ligga nära kungsgården, men Gejvall antar att kapellet var kyrkan i Sunne. Men Sunne var en sockenkyrka och det vore märkligt om den skulle omdanats till kapell efter 1178. Sunne har alltid intagit en ledande ställning och varit överordnad Frösön och Västerhus. I Sunne fanns också en kastal, äldre än den i Brunflo, som var lämpad att förvara kungens pengar i.

Det finns ett brev skrivet i Helsingborg av kung Magnus Eriksson den 4 juli 1343, 165 år efter slaget, som talar om den avgift, "som kyrkan och kapellet våra hörer till i Sunne". Avgiften var efter den förordning som kung Sverre hade påtvingat jamtarna efter sin seger 1178 och kallades "sunnamåle". Här nämns både ett kapell och en kyrka i Sunne. Eftersom det bara fanns en kyrka i Sunne, måste kapellet sökas på annat håll. I Jamtland fanns bara en kyrka som kallats kapell, och det var Västerhus. Sverres kapell är därför sannolikt Västerhus. Eftersom vi räknar med att första kyrkan på Västerhus var en stavkyrka och den ersattes med en stenkyrka på 1100-talet, sammanfaller den i tid med Sverres kapell. I Sogn i Norge finns en kyrka uppförd under Sverres tid, som har samma grundplan och ungefär samma mått som Västerhus. Det är kyrkan i Hove i Vik. Där har bevisligen Sverre varit och det är därför inte omöjligt att Sverre, som var utbildad präst, hade kontakt med kyrkbyggaren och skickade honom till Jamtland, för att på jamtarnas bekostnad bygga hans kapell. Hove kyrka är precis som Västerhus utan socken. Den som vill skaffa sig en uppfattning om hur Västerhus kapell såg ut, ska resa till Vik i Sogn och se Hove kyrka!

Hove kyrka i Vik i Sogn i Västnorge  (Foto: Bo Oscarsson)

I de publicerade beskrivningarna av Västerhus kapell, som exempelvis Gejvall återger, framställs kyrkan att ha varit övergiven redan under medeltiden. Möjligen slutade man med begravningarna där, men kyrkobyggnaden stod kvar intakt betydligt längre. År 1478 är den omnämnd i ett brev. Fyrtio år senare ser Olaus Magnus Västerhus kyrka på sin resa genom Jamtland år 1519 och ritar två kyrkor på Frösön på sin karta. Västerhus kapell blev övergivet genom att freden i Stettin år 1570 bestämde att kyrkan i Jamtland skulle föras över från Uppsala till Trondheim. Nu fann man det övergivna kapellet lämpat för en danskinriktad skola, och danske kungen skrev år 1578 att man ska inrätta en skola på Västerhus, som förut varit ett kapell. Carl Sehlin skriver att skolan upphörde 1610.[6] År 1611 anföll svenskarna Jamtland med uttryckliga order att gå på med "mord och brand". Först då ödelades Västerhus och blev en ruin, enligt min mening. Svenskarna hade ju anledning att bränna "skolan", eftersom den var dansk!

Första avritningen och uppmätningen av ruinen gjordes redan 1685. Därefter föll den i glömska ända tills landsantikvarie Erik Festin i samarbete med Frösö hembygdsförenings ordförande, prosten Björck, tog tag i frågan och röjde upp ruinkullen. Så kom andra världskriget och då började den stora ödeläggelsen av kulturminnen på västra Frösön, som kulminerade med ödeläggandet av ruinen efter vår äldsta och märkligaste kyrka, Västerhus kapell.

Referenser och fotnoter