| I |
|
– De vål agasamt de henne!
tänkt n forbonn
der hans såt på lassan ti hunnskinnspälsa.
– De vål agasamt te kjöör arve
ätt a Carl Zetterström
de han ha donere at jamtom.
N Danel Jänssa frå Revsund haadd stånnan
te latte tånkan fæles baka hästa.
|
|
| II |
|
De va mars – mæn kåhllt å klarst
å sjöan va seker än te kjöör öve
de va bære te fale forväja.
– Hen ha mykjer jamta farrdes, tänkt n
å minntes föörst gångjen han fåård fara.
Itt kunn n då tro seg om te år 1833
få oppdrage te kjöör 12.000 böker frå Uppsala,
rekorderle nepakke ti sjöttan låra
heim te Jamtlann.
|
|
| III |
|
Man nu såt n – na leta ampen – jordåvæl
å styyrd nolöve.
– De kjenns grett te styyr
at rätt e håll, tänkt n.
|
|
| IV |
|
– De gatt va synn om n dann Zetterström!
Gatt væ nedi n dann storsvensk-staa
å kjenn seg oppneat å inpyne.
– Han hadd ju längte heim te Rödön.
Joodå, dagboka hans va kommentere
ta lese kæra.
Han va heim bære ein gång på 40 år
kleiv öve dörstokkjen å glååmt på a mor si.
|
|
| V |
|
kjenn dæ int igjæn n Kal
"...... wi greto länge bägge.
utan att kunna säga ett enda ord",
skreiv n ti dagboka si.
|
|
| VI |
|
Kontaktan mæ jamtom va n radd om
forbönnran å marsnesfolk lett seg hitat a
vårte væl mottegen nedi Uppsala
å bjödn på nån gobæta.
|
|
| VII |
|
N Carl va huskut enkel n kær
hella blyen å förbolsam.
Mæn kjer vårt n ti e ståårs,
e go å håttu e ei.
– Mæn je e ju bære n jamt je,
tänkt n
å hu e ta storsvenskom.
Å så latt n a Lena gå seg u händrom
som mykje æne han kunne ha fått
om han hadd trodd seg
å vö litte meir ståsepåar.
|
|
| VIII |
|
Grekiska kunn n
präst vårt n, doktor
å tell å mæ professor.
|
|
| IX |
|
Tånkan hans Danel for vilöftut
allht mæn hästn lett seg heimöve
gönom skogan, öve myran å sjöan.
Å når n Danel styyrd opp
öve Frösömota mot Stokke
hadd n i andanom
blada seg gjönom mykjer böker:
|
|
| X |
|
Medicinsk n litteratur, vetnskaplen, teologisk å
filosofisk arbeia, latinsk e handskrifta på pergament,
bökran som vårte tege på 1500-talan som krigsbyt frå
Polen å Tjeckien .........
|
|
