Under drygt 30 års tid 1645 fram till 1677 hade jamtarna fått lida under svenskt förtryck. Ett uppror mot svenskarna hade kvästs 1655. Tjugo år senare skrev en bondson från Lockne som hette Fastesson nedanstående dikt om de svenska förtryckarna. Den visar hur jamtarna hade upplevt det svenska styret. Dikten var tonsatt och sjöngs allmänt bland jamtarna. Detta intygade den dåvarande svenske landshövdingen Carl Sparre i ett brev från Jamtland till sina överordnade i Stockholm. Sparre var illa omtyckt och han fick tag i visan när han återvände till Jamtland sedan de dansk/norska trupperna blivit kallade till andra fronter och lämnat landet. Sparre ville genom att sända visan till Stockholm visa hur svårt det var för honom att styra Jamtland, och samtidigt ursäkta sig för att han sprungit hals över huvud ut ur Jamtland och lämnat vapen och utrustning när de dansk/norska styrkorna kommit västerifrån. Den jamtska motståndsrörelsen hade nämligen gömt alla båtar och hästar samt bränt bron över Gimån, vilket ledde till att Sparre kunde inte få med sig någon utrustning från Frösön på sin flykt österut till Sverige. I den falska, svenska historieskrivningen skrivs det att Sparre själv brände bron sedan han ridit över densamma!
Dikten (visan) är i sin helhet återgiven i professor Edvard Bulls bok "Jemtland og Norge".[1] Däremot saknas de två sista verserna i återgivningen i det jamtska historieverket "Jämtlands och Härjedalens historia" och detta utan någon som helst förklaring eller not![2]
Vers 1
Gudh skie lof till evigh tijdh |
Vers 1
Gud ske lov till evig tid |
Vers 2
Nu hafva vij lefft den gledeliga tljdh |
Vers 2
Nu har vi levt den glädjefulla tid |
Vers 3
Där hafver nu bodt en herre i Jampteland |
Vers 3
Där har nu bott en Herre i Jamtaland |
Vers 4
Han hafver förstört vårt gambla mål |
Vers 4
Han har förstört vårt gamla mått |
Vers 5
Det är de svänskes gambla vijs |
Vers 5
Det är de svenskes gamla vis |
Vers 6
Deras löhn gick, fast om vij något ledhe, |
Vers 6
Deras lön gick, fast om vi något lede, |
Vers 7
Vii hafva nu lefft uti 30 åhrs tijdh |
Vers 7
Vi har nu levt uti 30 års tid |
[1] | Edvard Bull,
Jemtland og Norge, s. 228, (1927) nytryck Östersund 1970.
[2]
| Janrik Bromé,
Jämtlands och Härjedalens historia, del II (15371645), s. 437, Stockholm 1945.
| [3]
| Carl Sehlin,
Grunddragen av Jämtlands och Härjedalens historia, s. 148f, Östersund 1929.
| [4]
| Per Persson,
Bodsjö socken 1931, s. 24f (Gimå-bron), nyttryck Stockholm 1980.
| |