ÖH-krönikan som försvann

Krönika över Jamtamot läsåret 1990-1991

av Leif Festin

Denna artikel har tidigare publicerats i Jamtlands Tidning nr 1996:2–1997:1, utgiven av Jamtamot i Uppsala. Artikeln får kopieras för privat läsning och icke-vinstbringande spridning inom den egna kamratkretsen (ett av syftena med att lägga ut artikeln), men får ej utan författarens medgivande genomgå allmän spridning via andra media än Jamtamots hemsida, oavsett om spridningen är vinstbringande eller ej. Senaste uppdatering: 2010-04-16


Prolog

Bröder! Även jag! En lång tystnad skall nu brytas. Bröder som var med skall minnas. Bröder som inte var med skall begrunda, dra lärdom. Detta är en krönika över nådens läsår 1990/91.

En soliga augustieftermiddag i Hackås bryts plötsligt den Jamtska friden av en ilsken telefonsignal. En kropp från HärjaJämt undrar om Samarret. Samarret? Det är lugnt! Det löser sig. Och därmed hade tonen slagits an: Det löser sig alltid! Varför oroa sig när man kan ta det kallt?

Sjalvständuheitsmotet den 29/9

Nog om detta. I slutet av september var det så dags för Sjalvständuheitsmot. Under Br Goden, Rickard Lindströms ledning hade ett antal Bröder samlats för att pröva Gålbeiningarna. Bröderna blev dock hårdast prövade själva, enär gålbeiningarna var så usla att man ville dra ner luvan över ögonen och själv hoppa ner i falluckan i Wahlgrenska biblioteket. Men, Bröder, det som inte dödar härdar. Varje terminsstart tvingas vi utstå detta och vi stärks i insikten om vår egen betydelse som ljuset i exilmörkret. De osedvanligt många (17) gålbeiningar som kommit aktualiserade begreppet "jamtiflex". Nåväl. Efter en längre mässa av förre ÖH, Erik Vesterlund (årets 7-man) om den avgående styrelsens förtjänster var det dags för undertecknad att greppa den magiska klubban och känna kraften från den fylla mig med ett maktrus. För att Bröderna direkt skulle få chansen att betrakta den nya styrelsen gick var styrelsejamt fram till podiet för att där av ÖH emottaga band och nycklar. Tyvärr hade tvenne tilltänkta styrelsejamtar avgått redan innan de tillträtt varför ett påbud utgick att söka Munskänks- och Gillevärdskandidater med ljus och lykta. Munskänksposten kunde omgående tillsättas av Br Lennart "svammel" Nilsson. Det kom dock att dröja ytterligare två motiader innan någon Broder befanns i behov att påhänga sig gillevärdsbandet. Till kvällens tf Gillevärd valdes Br Sören Richardsson. Motet (399) förlöpte helt normalt då något märkligt inträffade. Det pågående Motet ajournerades för att möjliggöra genomförandet av det i protokollsboken frånvarande Mot 200. Efter en beundransvärd insats ahde Br Skrivarn, Stefan Eriksson läst uppp det ovanligt svårlästa protokollet från Mot 199. Detta godkändes varpå det tvåhundrade Motet avlsutades och Mot 399 återupptogs. Bröderna bröt så småningom upp från Wahlgrenska för att fortsätta, och senare avsluta Motet på Kammarn. I den allmänna villervallan under förflyttningen till Kammarn försvann plötsligt ett större antal gålbeiningar. Falluckan? Västgötasyndromet?

Stormotet den 24/11

Efter avklarad Jamtpub var det dags för terminens absoluta höjdpunkt, Stormot, Mot 400. Särskild kallelse utgick till samtliga i kartoteket upptagna ÖH em. Motet inramades av jubileumslunch å Östgöta nation dagen före och sillunch i Wahlgrenska dagen efter. Motdagens händelser inleddes med kransnedläggning på prof Zetterströms grav å Vaksala kyrkogård. En lykta som påpassligt införskaffats av Br STj Nisse "PM" Sjölander et al. tändes och placerades på graven. Br Stj Björn Björck berätta för Bröderna om Carl Zetterström och avlöstes sedan av en fraktion ur Jamtamotkören som framförde ett nytt arrangemang på nationalsången, förfärdigat av Br Mikael Nehrer. Väl tillbaka på Norrlands väntade den värmande heitvasskasken i Yttre läs. Under smakande av denna dryck, stimulerades Brödernas öron av vackert pianospelande Br Mikael Nehrer, vilken senare avlöstes av Br Stj HP Burman. Nåväl, Jamtamots 400:e protokollsförda Mot öppnades med ett känsligt klubbslag. Till Heders-ÖH valdes prof Erik ERikssson som även agerade gäst och förtalte förstummade åhörare om forna tider i Jamtamot. Speciellt minns man dock hans synnerliga effektivitet vid diverse val: Ponera att Brr X, Y och Z är kandidater till samma uppdrag. "Väljer vi Br X till spegel?". "Ja", svarar Bröderna varpå klubban raskt faller och övriga kandidater inte ens haft en chans - fascinerande! Storjamtarnas skara berikades med Br Per Åke Oldentoft och Br Lars Forss, av vilka den senare under middagen höll det vid Stormot traditionsenliga högtidstalet. Medaljer tilldelades Jamtar som sådan förtjänat. Jubelmedaljer för att ha varit invald i Jamtamot minst en duskdusk år tillföll Br STj Erik Eriksson, Br Bo Kjellberg och Br Lars Molund. Br Tibrand, en fin gris, fick en välförtjänt halvarmedalj för att han varit på minst 100 Mot.

Dödskalleanskaffningskommittén under ledning av Br Hövdingen Tomas Nilsson avlade ett delbetänkande i form av en halv skalle (dock utan hår och köttrester) med glappande käft. Succénvar given! Efter avättnde av middag i Gamla salen flöt Bröderna över till Inre läs där Br Munskänken överraskade Motet med att servera kokkaffe ur en riktig kopparpann. Från mörkert hörs nu trolsk fiolmusik leta sig fram Mot brasan. Br Stj Gunnar Nilsson har funnit undertecknads fiol och spelar en stund, ivrigt ackompanjerad av Br Stj HP. Vid brasans utslocknande blev kylan i Inre läs alltför svår för Bröderna, som då exiterade sig upp på Kammarn. En spelmanskommitté tillsattes i form av undertecknad och Br Aders Larsson. Sällan ahr en effektivare kommitté skådats. Det första delbetänkandet avlades redan inom loppet av några sekunder. Därefer visade Br STj HP att även han kan hantera en fiol. Ännu i denna sena timma var förhandlingsviljan hög. Speciellt hög var den hos Br STj Ando Andersson, som dock mest förhandlade med sig själv. För att råda bot på detta såg sig Br Stj L-G "Stasi" Larsson nödgad att iordningsställa en papplåda att träda på dennes huvud. Tumult utbröt.

Vid återkomsten till nationen nästa morgon hördes bekanta röster från Kammarn. En kvartett bestående av Brr Stj HP, STj Ando, Stj PM och Peter Möller idkade fortfarande förhandlingar - vilken uthållighet. Lunchen förtärdes i all stillhet och 400-Mots-jubiléet var över.

Julmotet den 15/12

Endast tre veckor senare kunde Bröderna samlas till Julmot. Inledande förhandlingar hölls i Göte & Sveas å Norrlands nation. Förra årets styrelse kunde efter svåra förhandlingar andas ut efter granskarnas rapport. Under en senare förhandlingspunkt försökte Br ÖH att medelst taktisk demokrati återkalla redan beviljad votering. Detta uppmärksammades dock av Br ÖH em Petter Edman och renderade i en fysisk fadäs, vilken brutalt och utan pardon exekverades av Br Goden, tillika kvällens exekutor. Diverse dispensansökningar om förtärande av brända drycker under förhandlingaran avslogs naturligtvis kategoriskt i enlighet med tidigare Motbeslut. Julbordet avåts sedan hos Herr Ovar, hos vilken ej oansenliga mängder mat väntade under dignande bord. Motets uppdelande på tre salar möjliggjorde oanade musikaliska vändningar vilka kulminerade när "Per Persa" i mångkanon dånade i sällsamma resonanser mellan de tre salarna. Mätta & belåtna samlades Bröderna utanför Norrlands inför avmarsch till Gunillaklockan. Sjungandes nationalsången gick Motet så med lugna fasta steg Karolinabacken upp. Kören sjöng. Glögg serverades, och brandtalade gjorde Br Lennart Nyman med synnerligen vass tunga. Ner på Norrlands igen dracks kaffe och Br Erik Vesterslund visade bider. Under bildvisningen stärkte Br Lars "Bollen" Salomonsson sina positioner som ständig "defekt" då han på ett obeskrivligt sätt snubblade på och ryckte ut sladden till bildprojektorn. Vidare valdes, efter en "hård" värvningskampanj, Br Ville Sjögren till Gillevärd. Till nästa års Hederspristagare valdes Nils Sundkvist från Rätan.

Under julledigheten uttänktes ett lämpligt Hederspris. Det uppdrogs åt Karl-Erik Algotsson i Hackås att förfärdiga en tenntallrik med lämplig inskription.

5-årsjubiléet av Storsjöodjurets fridlysande

I slutet av januari firades 5-årsjubiléet av Storsjöodjurets fridlysande tillsammans med JH länsförening och HärjaJämt. En enkel men vällagad måltid förtärdes i Inre läs efter att en superb heitvasskask serverats i Yttre läst. Br Erik Vesterlund höll en mässa om hur själva fridlysandet gick till. Man förvånades över hur det går vid ett alltför ivrigt paragrafrytteri. En uråldrig film visandes två kopulerande storsjöodjur på "playa studentvägen" visades. Filmen lär ha tagits i mitten på sjuttiotalet. Vid midnatt small korkarna och gästerna gasade vidare. Men Bröder, låt oss kalla det "storsjödjuret" istället för "storsjöodjuret". Dock ej att förväxla med "storsjöludret".

Blåmansmotet den 2/2

I februari hölls så det sedan länge efterfrågade "Blåmansmotet". Givetvis var Br STj Björn Björck ingäst att mässa över hur det är att leva i blåmansland. Bröderna förundrades över de stora likheterna mellan Swaziland och Jamtland. Man bekymrade sig dock över det tvivelaktiga skidföret. Senare under Motet kunde man höra klassiker som "Bongo bongo" och "Mein Hut" framföras. Den numera ÖH em låter härmed meddela att ännu är ej räkningen uppgjord med de Bröder som på ett kuppartat sätt tvingade på honom yngstluvan.

Prismotet den 23/3

Då de lokala förhållandena var mycket svåra i mars månad dröjde det till 23 innan årets Prismot kunde gå av stapeln i Götes & Sveas. Till mångas förfäran var en skvader närvarande vid Motets öppnande. Denne räddade dock sitt ynka skvaderskinn genom att metamorferas till nationens 1Q, Peter Bergh. Då pristagaren själv, Nils Sundkvist, pga hälsoskäl ej själv kunde deltaga var Br Stj Jöns Fahlén från Klövsjö inbjuden som gäst och berättade om forböndernas strapatser under färd till Röros. Fahlén nöjde sig dock ej med detta utan tillät sig också i egenskap av Motets Gamlest att berätta om månfasernas inverkan på fruktsamhet, vilket då specellt Br Skrivarn, Stefan Eriksson, skulle beakta. Hederspristagaren donerade via Fahlén en egenhändigt författad bok om folk i Rätansbygden. Sent på natten dök en ständig rösträknare upp. Detta avspeglade sig i att han som spegel kunde spegla röstsiffrorna på sällan skådat vis. Bröderna förundrades över de märkliga resultaten. Den konkurrerande OS- kommittén avlade ett delbetänkande, dock hade man av rädsla för att konkurrera ut den äkta OS-kommittén "inte gjort så mycket".

Spritärtmotet den 13/4

När vinterleran börjat torka upp var det dags för Spritärtmot i Wahlgrenska. Br Mats Rohlén var kvällens gäst. Efter sitt föredrag om Jamtlands och Herjeådalens historia under de senaste hundra åren överöstes han med frågor i ämnet. Så småningom lyckades han stilla Brödernas nyfikenhet och donerade sin bok "Jämtlands och Härjedalens historia del V". Torpfondens vara eller icke vara diskuterades häftigt. Med anledning av somliga Bröders alltför stora iver att handla alltför snabbt såg sig Stj STefan Halvarsson tvungen att yttra de bevingade orden "Det får ta den tid det tar". Därmed beslutades om ett särskilt torpfondsmöte på Kammarn senare under terminen. Efter intagen middag kom den stora överraskningen. Vattenfärger och papper! P kort tid var ett otal odödliga verk förfärande. Bröderna visade oanade anatomiska kunskaper, vilket torde ha glatt Br Hövdingen Tomas Nilsson.

Valborgspuben

Valborgspuben gav som vanligt klirr i kassan. Många drack sig otörstiga. Under den senare Valborgsgasquen inne på Norrlands var några Bröder mycket aktiva och sjöng Jamtlandssången så många gånger att 1Q nästan svimmade. Man kunde även se Jamtamots fana vaja stolt.

Valmotet den 11/5

Valmot var nästa begivenhet. Bröderna samlades kring den stora frågan, styrelsesmakning. En höjning av anslagen till 345 kr + 5 kr garderob tyckte Motet var alltför mycket, dock kunde man sernare enas om den jämna summan 340 kr + 10 kr garderob, vilket även styrelsen fann tillfresställande. Valet av nästa läsårs styrelse skedde på ett ovanligt lugnt sätt då valberedningen gjort en bravurartad insats. Br Stj Anders Johannisson hade nu hämtat sig så pass från sin storjamtsutnämning att han höll sitt storjamtstal. Han talade bl.a. om hur viktigt det är att bygga för framtiden, att hålla kvar de nyrekryterade Jamtarna inom föreningen, att inte förlora dessa i det allmänna nationsvimlet. Motet blev avbruteti ett tidigt skede och förflyttade sig till det underbara "Chateau Nilsson". Där gick diskussionen om ungjamtarnas förfall vidare, bla yttrades "det måste var fint att snacka skit och dricka pilsner". En omänsklig snusdragning avgjordes till tonerna av negermusik från Br Hövdingens jukebox. Efter en vådlig kamikazefärd på cykel nådde några styrelsebröder Studenvägen och tog där farväl.

Torpfondsmötet i maj

I slutet av maj gick torpfondsmötet av stapeln inne på Kammarn. Pga pågående landskap är enligt 1Q "all annan verksamhet på nationen inställd". Detta gjorde dock ringa intryck på Bröderna som ivrigt diskuterade olika lösningar. Det hela finns bevarat i ett "diskussionsprotokoll" inklistrat i protokollsboken 10/12 1988 - 19/7 1991, nedskrivet av ingen mindre än Br Stj Anders Johannisson. Slutrepliken fälld av Br Sören Rickardsson sammanfattar diskussionen: "Vi kan vara en kreativ långbänk".

Sommarmotet den 1/6

En norrediad efter förra Sommarmotet anländer Bröderna en kulen försommarkväll till Norreda. Efter de vanliga porblemen med att hitta nog med ved, tändes brasan på. Det stora debattämnet bev givetvis Senilium och huruvida ledamöter i denna samling skulle åläggas bära ett signum, t.ex. svarta luvor, bjällror. Jag tror dock att så ej blev fallet. Däremot besattes platser i Seniliums båda kamrar av alltför många alltför unga Jamtar. Under den heta seniliumsdebatten upptäcker man något stort krälande på marken. Det är Br Lekarn, Magnus Rönn, som nedkrupit i en sovsäck. Pga sitt intensiva rövslickeri benämns han därför Br Binnikemask. Senare på natten syntes likt naturväsen luvklädda Bröder tyst njutande av det härliga sjövattnet. Vålnadslika steg de sedan upp för att hemsöka bastun. Somliga åkte hem och andra stannade kvar.

Heimmotet den 20/7

Årets Heimmot var givetvis förlagt till Hackås, världsalltets nav. Dagen före riktade några styrelsejamtar i min broders (numera Broders) residens i stan. Flera riktade Jamtar anträffades senare på lokal. Under intagande av coca-cola och yoghurt närmade vi oss nästa morgon Wargentinsskolan, där Br Paul Jenssen (numera Br Stj) väntade med bussen. Första anhalten under färden Mot Hackås var Brunflokastalen. Några Bröder vågade sig upp i den omtalade stentrappan, andra tog trätrappan. Väl uppe kunde vi höra Br Paul Jenssen mässa om strider mellan norrmän och svenskar uppe vid Hornsjön. Nästa stopp var Sunne. Plötsligt stannade bussen och Motet uppmanades utrymma densamma. Bröderna förstummades, var det sant? En busshållplats som hette "Väst i gåla"!! Jenssen donerade en kopia av skylten till Jamtamot och "Stina väst i gåla" avsjöngs. Innan Sunne nåddes besöktes Andersön och dess skans under ledning av Br Stj PG Norman. På fastlandet kunde han även visa Motet Jamtlands äldsta tallar, vilka givetvis förärades av någara Bröder så som brukligt är. Väl i Sunne besöktes dagens andra kastal, även den med stentrappa, dock aningen torftigare än Brunflos. På vägen Mot Hackås konstaterade Motet att suptallen stod där den ska stå. Till korvkiosken i Östnor, Hackås anlände vi endast 40 min sena. Br Valter Johansson och 2 ggr Evert (Festin och Modigh (dagens gäst)) mötte på parkeringen. Den likala "industrin" blomstrade när hela Motet intog mat i kiosken. Dagens gäst mässade om planerna på utbyggnaden av en vandringsled längs Billstaån. Efter att ha hört om detta inne i kvarnen åkte vi med buss till åns utlopp ur Näkten, Lillå. Tvist uppstod mellan de båda Everts om i vilken gren av ån man egentligen flottat. Hur som helst begav vi oss sedan tillbaka till Hackås och ner till den marvelösa kyrkan och gruppfoto togs på ångbåtsbryggan nedom denna. Motet guidades av gästen i ångbåtsmuséet och i kyrkan. I kyrkans innersta rum kunde Motet beskåda väggmålningar som minna om en svunnen tid, torshammare. Efter kyrkobesöket väntade middag i skolan. Maten hade på ett föredömligt sätt förfärdigats av Lissy, Br Valter Johanssons fru. Hon tackades genom att Br STj HP Burman sjöng "E Jamtlandstöus". Kaffet avdracks i Gammelgårn i Fäste (en fin plats), ett 1600-talshus som Valter varit med och upprustat. Trots den oöverträffade utsikten över Bergsviken kunde inget Storsjödjur siktas. Ett drygt lotteri genomfördes. Man förundras över var alla dessa tidningar kommer ifrån. Så småningom bröt Motet upp och den stora majoriteten Bröder åkte till Br Peter Möllers sommarresidens i Kårgärde för dormering. Andra gick hem. Dagen efter gjordes räkningen upp med Br Valter Johansson med hustru. I och med detta var verksamhetsåret slut.

Epilog

Att var ÖH är ingen dans på rosor, men det är s a s "rrrolikt". En fascinerande detalj är de olika varianterna på demokrati som kan utövas och hur detta kan styras från presidiet. Styrelsemiddagarna var också fina. Många Bröder ska ha stort tack. Särskilt vill jag tacka Br Valter Johansson med hustru och den evige busschauffören Paul Jenssen för att de möjiggjorde det fina Heimmotet i Hackås. Br Styrelsen är redan avtackad (på vers på höstterminen 1991 års andra Mot) men får i alla fall ett tack. Kort utdrag ur tackvers (om hövdingen Tomas Nilsson): "Läkarn han var mycket sjuk, särskilt gilla ordet ---"


Ma raokes, Eder
Leif Festin
Överhövding emeritus