För numera inte mindre än trettiotredje året i rad arrangerade och företog Jamtamot sitt sommartid infallande Heimmot, och det var faktiskt tjugo år sedan Storjamten Paul Jenssen – tillika innevarande års Hederspristagare – första gången initierade sin bussledes företagna exkurs med motet. Heimmotet – vilket för övrigt som benämning nästa år kan tillgodoföras ett tjugoårsjubileum, detta efter att tidigare ha benämnts Sommarmot – torde därmed vara ett djupt rotat begrepp inom föreningen. Det är emellertid därutöver ett i sig mäkta populärt och uppskattat inslag i verksamheten. Påståendet jävas ingalunda av årets upplaga, som gick av stapeln den 14 och den 15 juli, med en väl tilltagen skara deltagare. Dock infann sig, efter vanligheten å Wargentinsskolans asfaltplan, ett för bussfärd anpassat antal bröder. Ifrågavarande vehikkel, framförd av chauffören Per Ljungberg från Aspås, utgjordes av en Mercedesbuss, med gott luftdrag, till inte minst broder fjällmannen Blåtands uppenbara tillfredsställelse.

Inledningsvis skedde transport ut ur stan till Brunflo kastal. Densamma avsynades exteriört såväl som insides under ledning av broder ÖH Alsing, i det senare fallet efter uppstigning via byggverkets i murväggen inbyggda, mörkt slingrande trappsteg. Givetvis utprovades klockringningen, vilken befanns fungera till belåtenhet.

Nästa anhalt blev Ångsta och dess relativt nyuppförda Geocenter Locknekratern (tillika musuem), varest en cinematografisk framställning av den ett antal miljoner år gamla meteoritföreteelsen besågs, ävensom andra utställningsföremål såsom stenar och diverse mineralogiska material, alltsammans både givande och intressant.

Vidare färd blev i riktning mot Hackås, vars kjörsa med sina särskilt inom Jamtamot vittberömda tvenne torn inte beskådades, detta enär motet i stället tog vägen genast över Sannsonnbrua, men däremot kunde Suptalln i Kårgärde skönjas på håll. Oviken passerades likaså, vilket desslikes var fallet med travbanan, Fröjdholmen och Dr. Nirsas tillhåll Myrviken; allt i riktning mot "hetare" nejder.

Framkomna till Kusbölehelvetet gjordes halt och debarkering; det skulle spisas stut och griljeras wurst. Dock begynte Helvetet i Kusböle göra skäl för sitt namn: till att börja med i form av pinande my å småsvaa, därpå genom rekorderligt slagregn i skurform. Måhända blev det lite si och så bevänt med bespisningen, och törhända hade man gjort greiast i att följa fjällmannen Blåtands exempel, d.v.s. kvarstanna i bussen, intagande stärkande dryck. Men några salvor från den självklart medföljande och marvelösa pjäsen "Jamtamots Salutkanon" medhanns i vart fall, oaktat det halvblöta krutet.

Således vidtog återfärd, bl.a. förbi Fjösåsen och professor Johan Bredmans födelselocus, med siktet inställt på färjeläget Håkansta. På sin höjd halvannan kilometer från Håkansta, i nedförslutan mot Storsjön, fångades emellertid motets uppmärksamhet av en skylt vid vägen, innehållande text om ett födelsedagsfirande för "Maggan", och att alla vore välkomna. Motet tog fasta härpå, och väl framkomna till en gårdsplan, urlastade sig bröderna – nu även (när det var e jamtlannstaus på gång) fjällmannen Blåtand – och framförde för jubilaren, en galant och för samtliga utom Hederspristagaren Bo Oscarsson okänd kvinna, ett antal i kör arrangerade sånger, alltunder Blåtands inspirerande dirigentskap. Insatsen synes ha uppskattats, enär den galanta jubilaren för nämnde Oscarsson under sensommaren på en ölstuga i Stan förklarat sig blivit huskut fejen, ja riktigt rörd, av Jamtamots hyllning.

Motet hade dock andra förrättningar att bestyra. Sålunda fortsattes resan till Håkansta, och vidare med sjöfärjan över till Njærdarøya (Norderön); efter att vid dess hamn ha inspekterat ett därstädes förankrat vikingaskepp "Hrafn", tillhörande vikingaföreningen Österhus Vänner, skedde viss syneförrättning av öns gamla kjørse.

Nästa mål blev Sunne med lävderna av dess kastal, sakkunnigt relaterat dymedelst föreläsning av dess granne emeritus, broder Storjamten P-G Norman. Även här fanns stentrappsteg att bestiga, men inte på långa vägar lika många och slingrande som i Brunflo.

Efter kastalruinen vidtog ett par omdispositioner av viss longörkaraktär i programmet, i det att visit först avlades hos en viss herr Åke Jonsson, boende några hundratal meter bort från ruinen, känd sedan tidigare bl.a. från Radio Jämtland. Han visade sig vara en god fiolist, papegoje- och knallertägare. Därefter drog han med hela motet åstad till en bygdegård i Orrviken, varest ett annat kalas avsåg ett sextioårsfirande; ånyo gav motet, med Blåtand om möjligt i än högre grad av sitt dirigerande i de högre sfärerna fångad, prov på röststarkt körframförande. Här valde för övrigt broder Bo Oscarsson att kvarstanna, men tillkom å andra sidan som ersättning den i Stan under dagen sin tid bidande broder PM, därifrån avhämtad per automobil av broder Stasi.

Alltnog, omsider anträddes färd mot Frøsøya (Frösön), som uppnåddes via Vallsonnbrua. I ett bostadsområde inom f.d. Frösö köping blev det dags för nästa sångövning. Nu var det fråga om uppvaktning av en trettioåring, den inom Jamtamots styrelse gediget emeriterade broder Dan Eriksson på Fröjavägen, med av motkvartetten PM, Norman samt bröderna Skrivare och Lekare emeriti framförda epistlar som "En skål för tretti år" (för övrigt ett da capo av parafrasen på "Ein König ist der Wein" från Jamtkören vid årets Urmot), samt – av motet in corpore – Allan Edwalls "Visst är det bätter".

Efter allt detta uppvaktande fortsattes exkursen från Frösön huvudsakligen i nordlig riktning, via dagens tredje Storsjöbro, nämligen Røanbrua, förbi Tibrandshaugen och skedde efter vägen mot Røa ett stopp vid lokaliteten för framlidne professor Carl Zetterströms födelseplats i By, varest en hoper bröder banade sig väg genom den knähöga växtligheten å lägdan för att närmare bese platsen i fråga.

Omsider anlände motet till Krokom och Aspås, där Nygårln beskådades, och uppnåddes finallemente dagens slutmål, bygdegården å Aspåsnäset. Som tiden nu hade lidit gott och väl framåt aftonen – dock inte på långa vägar i klass med Heimmote i Norge år 2005 – blev det dags att föranstalta om skaffning. Under dess iordningställande vidtog i den invändiga ballokalen, nedom musikkapellestraden, förhandlingar i sedvanlig stil, stundom interfolierat med en och annan salutkanonkrevad bakom knuten; här var vädret av torrare beskaffenhet, vadan stubintråden vore sin friska spränginjiceringsspänst bibehållen.

Ett antal val förrättades: broder Blåtand, för aftonen i ypperlig konstitution, utsågs till Gamlest, Tyngst och Yngst, ehuru förväntat tal uteblev; i Fakultetsstyrelsen för jamska å herjeådalska invaldes broder Tomas Odelbo till posten som Ärkeprofet; vidare utsågs bröderna Skrivare, Gillevärdar och Gode electi som t.f. på sina respektive poster; broder David Håkansson valdes till t.f. Fogde. Till ny broder i Jamtamot invaldes ovan nämnde Per Ljungberg efter sedvanliga procedurer. Såvitt finns känt förekom inga donationer, men väl gruppfotografering å brua till bygdegården.

Av viktigare beslut i övrigt kan noteras att enär penningar behövs för vård av ovan angivne prof. Zetterströms gravsten å Vaksala kyrkogård nu såväl som framdeles, och enär Jamtamot står noterad i Vaksala församlings gravbok som densammes "närmaste anhörig" ävensom föreningen sedan länge åtagit sig gravskötseln, alltså och sålunda beslöts att insamling till en nyinstiftad fond skall ske, och att närmare förslag om instiftande ävensom formerna för densamma skall framläggas av Jamtamots Stadgekommitté. Under motet inflöt emellertid inga medel, varför beslöts att inkomsterna från förekommande motlotterier tills vidare skall destineras till gravskötselkostnaderna.

Apropos lotteri, förevor traditionsenligt ett dylikt, med idel högvinster, varav vissa dock ännu högre än andra, alltunder skaffningsintag av tunnbrödstut, klyktattarlax från Sollefteå åtat Rø-peran, med efterföljande prima slisk av is med chokladsås. Givetvis hovs under detta förrättande mången god strupe upp i välljudande sånger ur Sångboka, med ty följande stämning högt i tak. ÖH torde ha vunnit rövkroken i osedvanligt glänsande stil. Omsider intogs, närmast undantagslöst å dormitivt hårt trägolv, framom, å och bakom estraden sängläge, ehuru ett fåtal bröder, med Blåtand i spetsen, föredrog att till arla morgonstund hålla ett underhållande hov igång, övriga till mycken förnöjelse.

Om påföljande dag, en söndag, är inte särdeles mycket att orda. Återfärd skedde längs gamla landsvägen in till Stan, varunder någon kalkugn förmodligen passerades. Med säkerhet skedde passage av en återvinningscentral; däremot inget nedlagt industriområde – eftersom i Lugnvik-Texas ännu råder aktivitet – och heller, till allmän skuffelse, ingen synlig soptipp. Motet var som helhet betraktat mycket lyckat och väl genomfört. Som epiterande underrubrik kan det gott förtjäna tillmälet "Storsjön-runt-syning", detta eftersom samtliga större brukomplex i sjön (brua från Stan till Frösön undantagandes) överfors, och det mesta och väsentligaste av Storsjön med omnejd – t.o.m. en sida (vilken?) av Hoverberget – besågs. Därtill bedrevs intensiv Storsjö(o)djursspaning, dock utan noterat resultat. Nytt för året var det intensiva födelsedagsuppvaktandet, och huruvida detsamma är en bestående tendens för framtida Heimmot lär komma att visa sig.

C'est tout
En Halvar å fleir