» B I L D E R «

För Jamtamot inträder esomoftast anledningar att celebrera ett och annat jubileum, det må gälla uppnådd verksamhetsålder eller antalet avhållna mot.

Ett dylikt tillfälle erbjöd sig i samband med årets Prismot, i och med att, som föreningens kalenderbitare nogsamt noterat: den första föreningen Jamtamot i Upsala uppstod redan 1907 (nedan kallad 1907 års förening), låt vara att den stillsamt insomnade efter några år, innan det nuvarande Jamtamot redivivum väckte den till liv igen 1915. Om den exakta dagen för bildandet av 1907 års förening finns ingen uppgift, men det nuvarande Jamtamot fann för gott att särskilt högtidlighålla sin föregångare i samband med 2007 års Prismot. Sålunda kom det sig att Jamtamot valde att benämna här aktuellt mot för "Prismot, tillika Urmot", där Ur- givetvis hänsyftar på förhållandet att Jamtamot som förening i Upsala numera kan räkna anor 100 år tillbaka; om man så vill var motet ett hundraårsjubileum!

Motet ägde rum å Norrlands nation, i lokalen F2, nya husets största salong, med sitt något säregna kolorerade interiöra glastak, tillkommet 1972 samtidigt med den tillbyggda delen av nationen. Här samlades en god hoper bröder, långt fler än normalt låter sig beskådas å Prismot. Förvisso var Prismotet i sig inget Stormot, men redan antalet deltagare gav motet en klar karaktär i den vägen.

Heitvasskasken uteblev, dock inleddes etablissementet med en god stunds högst gemytligt mängtande, det trivsamma gemytet till fromma. Bland deltagarna å motet kan här räcka med att peka på bröderna Urban Leijon, Nisse Bergvall, Bo Oscarsson, samt bröderna Egervärn; den yngre (Erik Artur) och den äldre (Jonas).

I sedvanlig ordning uppkom i fråga om kallelseförfarandet en del diskussion om teckningslistans apparition, broder Festin d.y.:s regndansande, m.fl. dylika inslag. Nytt i sammanhanget var dock förekomsten, fysiskt manifesterad, av afrikansk regndans, framförd till musik på ett särdeles förnämligt sätt av broder "Börtnan" Persson. Spektaklet rönte allmän muntration och stor uppskattning, varför kallelsen till slut godkändes.

Kvällens gäst och huvudtalare var Paul Jenssen från Oviken, tillika 2007 års hederspristagare. Som sig bör tilldelades han dels ett diplom, dels det egentliga priset, en kopia av Storsjöodjurssaxen i skala 1:3, tillverkad av KG Lindblad, Böle, Rätan, verksam vid Hammarede Smedja i samverkan med Bäckedals folkhögskola i Sveg. Det var för övrigt femtonde året i rad som Lindblad nu låtit förfärdiga hederspriset i detta utförande. Priset utgör alltså en mindre kopia av nämnda sax, men påpekas bör att en större variant av Jamtamots å Kammarn förvarade originalsax finns på länsmuseet i Stan.

Paul Jenssen erhöll sitt pris för inte minst sina insatser för framtagandet, restaurerandet och bevarandet av en av pilgrimslederna, nämligen den som från Medelpad inkommer i Jamtland via Bräcke, och omsider letar sig fram via Hackås, Oviken och Storsjö vidare in i Norge mot Trondheim och Nidarosdomen med den helige Olavs grav. Om detta ämne talade Jenssen insiktsfullt, kunnigt och engagerat både länge och väl till illustration av digitala skioptikonbilder.

För ett mot sedvanliga inslag förevor givetvis; sålunda utsågs broder Egervärn den yngre till Gamlest och broder Hövdingen Lechner till Tyngst. I Fakultetsstyrelsen för jamska och herjeådalska permuterades styrelseposterna cykliskt varefter br "Ammer" Andersson valdes till Löjtnantssuppleant. Rollen som Yngst iklädde sig ovanförmälde broder "Börtnan".

Ett antal gålbeiningar kreerades till bröder: Fabio Arcangeli, Simon Hedin, Niklas Nordenmark och Tomas Odelbo. Den sistnämnde (för övrig son till broder Segerström) utförde konststycket att i starkare drycker i väl avvägda skikt uppspalta republikfärgerna grönt, vitt och blått, nedifrån räknat, vilket kom allmän beundran åstad.

Vidare förekom skaffning (bl a en gedigen klimpsoppa) och slisk av utsökt utförande; tombolalotteri med högvinster likaså, Nachspiel med Kammersitz icke att förglömma. Men om dosdragning och rövkrok förevor är höljt i dunkel, liksom en hel del andra detaljer under motets senare skeden.

Så långt var motet, och för den delen Prismotet, sig likt. Var något speciellt i anledning av motets egenskap av Urmot och hundraårsjubileum? Jo, förutom deltagarantalets mångfald förtjänar pekas på vissa extraordinära inslag: systerföreningen Härja-Jämt infann sig och bringade genom ett antal representanter a cappella Jamtamot sin hyllning. För aftonen hade även Jamtkören med bl.a. bröderna Norman, PM, Burman, Skrivarn och med förstärkning av såväl Egervärn den äldre som den yngre - låtit damma av sina stämmor, framförande Das Königslied med specialskriven jubileumstext, allt mottaget med grandiosa ovationer. Broder PM anknöt i ett särdeles intressant jubileumstal, likaså digitalt ljusbildsillustrerat, till 1907 års förening och dess ordföranden. I samband därmed donerade han till motet en bok "Dikter", publicerad av föreningens i hela landet anno dazumal mest kände ordförande: Georg Paulsson, kåsören "Den Blyge" i Dagens Nyheter.

Ett på mot ytterst sällsynt framträdande förevor, i och med att vid ett interludium Norrlands nations inspektor, Tore Frängsmyr, gjorde entré. Han framförde i väl valda ordalag (i vilket han även lovordade kvinnorna i Jamtlands förträfflighet) sina och nationens gratulationer till Jamtamot.

Ändå var det, sist men inte minst att notera, måhända inslaget av medaljers utdelande som gav motet dess absoluta karaktär av ett speciellt mot, med dragning åt det Stormotsmässiga. Sålunda erhöll bröder medaljer: Bo Frändén Jubel-medaljen, Paul Jenssen JT-medaljen, Halvar fick Nyman-medaljen och Simon Falck Stormotsmedaljen.

Avslutningsvis kan framhållas, att Jamtamot torde vara nationens enda förening som kan fira inte bara ett, utan två hundraårsjubileer; förutom årets upplaga återstår nämligen, år 2015, att celebrera Jamtamot redivivums 100 år. Och då lär det verkligen bli tal om Stormot!

C'est tout
En Halvar å fleir