RN 1-2007Seineste oppdatering: 2007-02-13

Ärtvällingamot, tillika Målarmot 2007-02-10
... En liten krönika
Duo Nyllet & Anka
Ibland kan det vara svårt att avgöra vem som är vem av tvenne rödluvor. Vore det inte för Storjamtsbrättet på den högra figuren vete fan om jag klarat skilja dom åt.
Efter Jamtarnas sorglustiga 7:e plats i birkarlarenneth samlades Jamtamot under mera högstående kulturella former i teatern å Norrlands Nation för att hålla vårterminens första mot. Dagen till ära var teatern lagom kloakdoftande och inte särskilt inbjudande, men vem har sagt att det ska vara lätt att gå på mot?
Innan motet började var det dags för galbænsmysterier å kammarn. Givet att motet också var ett målarmot ledsagades galbæningan naturligtvis av ett konstverk, signerat ingen mindre än Br. Stj. Grossmeistern PM själv. Målning Inte mindre än två hugade presumtiva bröder hade hörsammat kallelsen och dök upp på kammarn. Dessa galbæninga var Simon Hedin, bördig från Undersåker och Fyrvalla. Den andre var Fabio Arhangeli, bördig både från Texas (Lugnvik) och Italien.
Efter mysterierna droppade en dryg trippeldusk brr upp i teatern. Kvällen till ära gästades motet av Daniel Swensson-Rothes från sällskapet Festivitas. Daniel Swensson-Rothes Under kvällen bjöds han tillfälle att presentera sig. Under detta tillfälle tog den alltid illistige grossmeistern till orda och frågade festiviten om det inte var så att han de facto ock inte var styrelsemedlem i sällskapet birkarlarna? Då insåg Swensson-Rothes att loppet var kört och nödgades skamset krypa till korset och erkänna att så var fallet.
Motet tog därefter ordentlig fart när Gunillaklockans otrevliga sätt att inte ringa av så att säga ”egen kraft” under sistlidna Julmot. I samband med denna livliga diskussion undrade Br. Stj. Lennart Nyman om det inte kunde vara så att det var något fel inte bara på klockan, utan även på Br. Stj. Halvar. Stj. Nyman sade sig inte känna igen Stj. Halvar utan den senares vanliga ”mässande” om ”trivialiteter och viktigheter med sin så karaktäristiska tyngd.” Br. Stj. Halvar var dock inte sen att ställa saker och ting till rätta å det snaraste genom att förtälja för motet om att det faktiskt var en Jamt som med sitt fantastiska öra varit behjälplig med att stämma gunillaklockan.
Som sig bör tillsatte motet en kommité under ledning av Br. Stj. PM för att utreda huruvida klockan fortfarande hade den rätta nedåtgående kvintessensen i E-durs tonart, utan även hur långt denna kvintessens kunde höras genom staden.
Fortsättande i konstens och kulturens tecken ägnade bröderna kvällen åt att skapa konst i skiftande kvalitet. En kommité bestående av brr ÖH, ÖH em Magnus Norberg och Stj Per-Gunnar Norman fick av motet i uppdrag att bedöma alstren. Det gick att tävla i tre kategorier och vinnarna i varje kategori försågs med målarmotsmedaljer. Br. Janos Nagy vann i kategorin ”den konstnärliga klassen” och den ”symboliska klassen” vanns av Olof Edler för hans verk ”Tibrand i Jämtländskt fjälllandskap.” Den viktigaste klassen, den så kallade ”populärklassen” vanns av kommiténs ordförande, Br. ÖH Christian Alsing. Detta ledde till att vissa missnöjesyttringar kunde höras i salen. Kommiténs betänkande var dock slutgiltigt och kunde fastställas i vederbörlig ordning.
Därefter diskuterades som sig bör allehanda viktiga ting under lång stund och mycken gamman. Efter sedvanlig omgruppering för fotografering i därför lämplig trappa presenterade sig GvP och vann genast motets gillande genom att presentera en riktigt fet ärtvälling med myckna och rejält tilltagna fläskbitar i som naturligtvis föll brr förträffligt i smaken. Efter ärtsoppan kom GvP ner med hemstekta pannkakor. Han lämnar därmed den sorgliga traditionen med att lata gillevärdar köper färdiga, industristekta tråkiga pannkakor. Mera av sådana prima initiativ!
Ett ärtmot utan sedvanlig pannkaksflambering är naturligtvis en styggelse. Som tur var befann sig den numera ärrade och rutinerade flamberaren Stj. Nisse på mot. Denna gång fick han med sig en prao-elev i form av den blivande yngsten Jonas Andersson. Om det var tack vare prao-elevens nyfikna frågor eller br. Stj. hävdvunna kompetens skall jag låta vara osagt, men pannkakorna brann som om dom inte varit ämnade till annat.
Toddy
Br. Grossmeistern donerade för övrigt donationer av för Jamtamot ovärderlig kvalitet. Den första donationen var en knapp från 70-talets frihetsgasquer, och den andra donationen var en rad kolorerade alster som sedan spred mycket glädje som högvinster i det kommande Halvar-lotteriet.
Efter Halvar-lotteri och diverse spekulationer kunde konstateras att Jamtamot blivit en medlem rikare i det att Br. David Håkansson från Tandsbyn som befanns ha gjort ett prima arbete med sina efterforskningar om Einar Hagnestad. Br. Stj. P-G Norman åsåg hela redovisningen i egenskap av gamlest för kvällen. Tyngst befanns Br. ÖH em. ”Tjuck-Mange” vara.
Därefter var det dags för yngstens tack för maten. Br. Jonas Andersson misslyckades med att rena Fyrisån, men det kan knappast läggas honom allt för mycket till last. Dels är fyrisån väldigt smutsig och dels diskuterades vilken metod som kunde befinnas vara lämplig för att rena sagda dike. Den diskussionen kan knappast ha varit lättfattelig ens för den pigge och nytre åhöraren, än mindre för yngsten i det tillstånd han vanligtvis brukar vara. Yngsten höll ett svavelosande tal där både sittande styrelse och brr Stj fick sig en känga. Därefter svalde han sin yngstsup med stor bravur och inte utan ett visst mått av manlighet, trots allt.
Under nachspielet som vidtog å kammarn under senkvällen befanns Jamtar sjunga brännholm med mycket hjärta och känsla. En och annan Hank Williamsklassiker brändes också av med Br. Stj. Pm vid strängarna.
Br. ÖH vann naturligtvis rövkroken i osedvanligt glänsande stil, men någon snusdosdragning hanns aldrig med.
Nja, det var väl allt för den här gången.
Br Nyllet