RN 6-2006

» B I L D E R «

Heimmotet den 15-16 juli 2006

avhållet i Bruksvallarna med omnejd

Gruppfoto vid ÖH:s härbre Heimmotet - en heimkokt historia
med drag och fjällmarsch

Till sommarens absoluta höjdpunkter hör att under vistelse i Republiken få åtnjuta jamtars sällskap i lättsamma och lärorika former. Så sker bäst genom Jamtamots utomordentliga tradition att år efter år på olika hemtrakter avhålla Heimmot.

I år gick det för tredje gången av stapeln i Härjeådalen, närmare bestämt lördagen den 15 juli 2006, och del av följande dag, i Bruksvallarna å broder ÖH Magnus Norbergs hemgård, fastigheten Bruksvallarna 7:15, 7:16. Tidigare årgångar i landskapet är 1989, i Funäsdalen hos broder Gösta Nylén, och 1998, med bröderna Gösta Eriksson och Tomas "Rally" Persson som beledsagare, bl.a. i trakterna av Hedeviken och Sveg.

Dessförinnan hade, i sedvanlig ordning, samling skett på Wargentinsskolans i Stan parkeringsplats, varest en mindre buss från Molunds Trafik AB väntade. Sammalunda gjorde förvisso bröderna, hela kvarten efter utsatta tiden 10.00 f.m., men förgäves: ingen Blåtand visade sig. Sålunda avreste sällskapet i godan ro söderut. Omsider - efter att ha passerat bl.a. Klövsjö, Vemdalen och Hede - uppnåddes Bruksvallarnas södra förorter och broder ÖH:s residens. Här anslöt ytterligare ett antal bröder, varefter motet uppgick till en försvarligt slagkraftig skara.

I det fina solvarma vädret öppnade ÖH med någon hesitation motet vid pass klockan 2 e.m. Vissa tillkortakommanden förelåg i personalhänseende, varför Fogden electus Marcus Wallén fick ikläda sig rollen som t.f. Redaktör, Hövdingen Nyllet fick göra tjänst som t.f. Munskänk, och en rutinerad Lekare emeritus, Storjamten P-G Norman, iklädde sig rollen som t.f. Lekare, för övrigt mycket förtjänstfullt genom att omgående utdela bjudsnus. Dessutom fick en annan gammal emeriterad broder, stammande från Lillhallen, åta sig Skrivarsysslan.

- Exkurs n:o 1: Funäsdalen, Tännäs och Ljusnedal -
Efter något trivsamt mängtande embarkerades bussen för en första exkurs till Funäsdalen och dess Fjällmuseum. Motet bänkade sig i Näsvallssalen för en förevisning med ljud och delvis rörliga bilder i storskioptikonformat, avhandlande "Häxornas tid", inte minst om Stor-Märit Jonsdotter, den första kvinnan, händelsevis i Lillhärdal, som blev offer för den sanslösa våg av häxprocesser som ägde rum åren 1668 - 1676, de år, under vilka mer än 300 personer fick sätta livet till i de dåtida fria fantasiernas rättslöshet. Noteras kan här att det hela tog sin början 1667 vid Håmansäng invid Västerdalälven, där en Stor-Märits blivande styvdotter tjänstgjorde. Genom inblandning av prästen Lars Elvius och hans ivriga studier av Malleus Maleficarum ("Häxhammaren", utg. år 1484) kom den elvaåriga styvdottern omsider att utpeka Stor-Märit som blåkullahäxa. Efter segdragna processer ändade det i att hon år 1672 avrättades på Spångmyrholmen i Lillhärdal. Fjällmuseets inventarier avsynades också nogsamt, exempelvis sådana tingestar som solbyxur, näverdosor, snusdosor, kläder, räv- och andra skinn, selar, forbonnpälsar, milstavar, kartor, fordoma fynd från Vivallen (omkring 900 år gamla), urverk, rovor, vikter, mynt och mått, pilspetsar, skinnsäckar, trygor, medicinalväxter - bl.a. röllekan eller brokskiten -, d.v.s. kort sagt det mesta av det tidigare agrara livet. - En stor avdelning för sig erbjuds besökaren avseende Sapmi, alltså samernas fordomtida levnadsförhållanden.

Blott något fåtal meter norr om museet ligger Fornminnesparken. Den blev likaså föremål för ett motets besök. Här kan bland mångfalden byggnader och sevärdheter beskådas en tullbod, en skvaltkvarn, en milsten, en myntbössa, lävder av en tall mätande i basen 4,46 meter i omkrets, ävensom vissa rester av en skans från 1788, med en 30 famnar lång försvarsmur, för övrigt 1808-09 utökad till 596 alnars längd av Refsunds kompani. För tillfället erbjöds här möjlighet till en militär beredskapsvandring innehållande 10 frågor att för den hugade besvara; därtill kunde uppåt sluttningarna åses ett antal militärbunkrar i prima betong. Beväringen emeritus, broder Nyman, blev särdeles till sig av dessa arrangement; vigt kilade han omkring bland alla frågor och bunkrar, saligt leende; långt om länge och förmodat stupad eller saknad utan strid, dock efter allehanda tillrop, anslöt han till verkligheten och övriga bröder. ­ Storjamten Urban Leijon passade samtidigt på att ingående undersöka floristikfaunan därstädes, varvid han hade en längre intressant utläggning om aelamunken (rallarrosen) och brännbära.

Nästa busstur ställdes till Tännäs, för beskådande av den inom nuvarande Svea rike högst belägna kyrkan, 648 m.ö.h., ombyggd 1855 under Oscar I:s regim, uppförd i nyklassicistisk stil. Visit avlades även å Tännäs' centrum, det vill säga därstädesvarande kioskinrättning.

Fortsättning följde med en busstur till Ljusnedal, varunder broder Norman livligt utgöt sig över det eländigt låga vattenståndet i vattenmagasinet Lossnen, med dess på grund härav vidsträckta badplayor, dock fulla av stubbar och gammal kvist. Framkomna till Ljusnedal väckte en skylt om återvinningscentral visst jubel - soptippar eller industritippar tillhör städse ett uppskattat inslag å Heimmot -, men eljest var resterna av bruket den stora attraktionen, besökt 1989 av bl.a. den svenske konungen, varöver en 32 ton upprest bautasten av bergarterna kalifältspat med insprängda bitar ögongnejs vittnar; vad därefter bruket anbelangar, nedlagt år 1879, ger rikhaltigt uppsatta skyltar och diverse murrester besked om den aktivitet här en gång varit, bl.a. under den välkände patronen William Farup. Att bese är numera forsen, fångdammen, sågverket med sin ramsåg - vissa bröder lyckades genom reglering av vattentillförseln t.o.m. få sagda såganordning att något röra sig -, därtill vad som utmärker placeringarna av smedjan, kolmilstillverkningen, masugnen, rostningen och kolhuset. Som mest tillverkades 121 ton järn år 1840. Här låg även länets första mejeri.

- Middag och motförhandlingar med drag -
Efter alla dessa attraktioner återvände bröderna till broder ÖH:s locus, varest middag, bestående av aure (öring) åtat flötgröten, följt av myhlta och is (glass), serverades. Fiskjen hade för övrigt infångats av ÖH själv i närbelägna fjällvatten, och likaså hade han stått för hopflukke ta myrbera under fjolåret. Under middagen (som inleddes vidpass 8.00 e.m., och således avsevärt tidigare än vid 2005 års Heimmot) förevor sedvanliga förhandlingar. Härom kan nämnas följande:

- som nytt inslag i kallelseförfarandet anfördes bl.a. den sutinerade synpunkten att en telefontonvalsväxel borde inrättas med numrerad röstfunktion.
- Härjeådalssången framfördes ur välljudande strupar, i stället för den sedvanliga Jamtlandssången.
- föregående mots protokoll blev ett spektakel, eftersom det inte förelåg uti vederbörligen inskrivet skick, och kunde därmed inte godkännas.
- Inomrikeskorrespondenskommittén sattes i arbete vid 2006 års Sommarmot, sålunda med att utreda vissa frågor om STF:s (Svenska Turistföreningens) bild i sin tidskrift Turist om vad däri uppgåves vara Jämtlandsfjäll, som i själva verket var en bild från trakterna av Abisko i Lappland.
- en Bussresabilliggärakommitté, bestående av bröderna Eskil Nilsson och Magnus Bodin, tillsattes.
- ett hör- och synbart interludium var ute på gården avfyrandet av tvenne saluter från den medhavda salutkanonen. Efter dessa kanonader avsjöngs Skäkkerhänt å skäkkertänt.
- en gålbeinskär, Soheil Heidari från Piteå, tillika Birkarl, deltog. Gålbeiningen gavs i invalsuppgift uppdraget att vara föreningens Gillevärdar behjälplig i köket hela höstterminen 2006.
- ytterligare en gålbeinskär var Klas-Göran Benerfalk - tillika Heimmotets busschaufför, uppväxt i Hammerdal och med skolförflutet i Stan. Han uppgav sig bl.a. ha klöfft Aersnchaufförn, som på den tiden rökte cegar. Till slutuppgift uppdrogs åt gålbeiningen att ta med motet på en tur till en kalkugn.
- till Gamlest valdes Storjamten Urban Leijon, vilken även valdes till Fakultetskansler i Fakultetsstyrelsen för jamska och härjeådalska.
- en Tyngst utsågs, och det blev "Tjukk-Lennart", alias broder Nyman.
- en Bussreprimandelogekommité synes ha tillsatts, med oklart uppdrag.
- vid en förnyad samling ute på gården fick salutkanonen tjänstgöra som exekutionsexekutor, denna gång mot tvenne tomma aluminiumpilsnerburkar. Effekten blev efter en salva den avsedda, d.v.s. utav plåtförpackningarna återstode blott flisor. Därefter följde därsammastädes gruppporträttering, utan staffli, avslutat med ytterligare en salutkanonad.
- självfallet förevor även tombolahögvinstlotteridragning, vilket förfarande rönte uppskattat intresse, välan enär en högvinst flertalet gånger återdonerades för förnyad utlottning, sälla vinnare till gagn.
- ytterligare dragning vidtog, men dymedelst snusdosa. Vinnare blev, i sedvanlig stil, "Rycket" Hövdingen Nyllet, i final mot broder Nagy.
Ett nytt interludium i allt dragande inträdde i och med att broder ÖH på ett särdeles intressant sätt framlade vissa fakta angående den fastighet å vilken motet för tillfället befann sig. Han berättade bl.a. att mangårdsbyggnaden uppförts på 1800-talet, detta efter att fyra stamfastigheter ursprungligen utdelats till de vid Ljusnedals bruk verksamma gruvarbetarna (härav namnet Bruksvallarna), men att sedermera diverse byggnationer tillkommit, exempelvis gårdens hyvel- och sågverk. Till fastigheten hör en försvarlig mängd skog, ävensom därmed jaktmöjligheter, omfattande en areal om 500 hektar.
- men dragaktiviterna voro inte avslutade, ty nu blev det dags för rövkroken. I sedvanligt glänsande stil hemfördes denna av broder ÖH i final mot en viss "Solveig", som torde vara en alias för den ovanbemälde gålbeiningen Heidari. I en extrainsatt final gav även ÖH sin efterträdare, electusen Alsing en lektion i konsten att vända en motståndarröv opp i veran.
- det sjöngs också en hel del för full hals, bl.a. klassikerna Pe Persa och Stina väst i gåla.
- ytterligare kommittéer såg dagens ljus: dels en Kläppkommitté med broder Eskil Nirsa som enmansutredare, dels en Kandelaberkommitté bestående av bröderna Hövdingen och Nyman.
Av förhandlingspunkter i övrigt kan pekas på vittgående diskussioner om Jamtamots fonder och dessas framtida förvaltande; motet uppdrog åt ÖH, ÖH electus samt Fogden electus att utarbeta ett konkret förslag i ämnet till första motet för höstterminen 2006.
Framåt småtimmarna uppsöktes allsköns dormitorier; bl.a. lär bröderna Nyman och Norman, under auditivt dragande av timmerstockar, ha broderligt delat en befintlig schäslong.

- Exkurs n:o 2: bestigning av Mittåkläppen -
Jamtamot på Mittåkläppens topp Nästa dags förmiddag inleddes med frühstyckande förtäring av majsflingor och javaskvättar. Därefter vidtog exkurs nr två, en busstur mot Mittåkläppens gamla buvall, detta längs en enskild väg (byggd åren 1924-1950) efter utfarten från Bruksvallarna tätort. Undervägs fram till buvallen passerades sådana metropoler som Storbäcken, Stortrappåsen och Djupdalsvallen. Väl framme vidtog en raskare marsch rakt ut i topografin, ständigt uppför, tills björkskogen helt upphörde och kalfjället tog över; det handlade om en toppbestigning av fjället Mittåkläppen. Sommarens torka hade varit så intensiv, att ingenstädes en tillstymmelse till surhål vore att notera; således gick det alldeles utmärkt att bestiga fjället. Framkomna till toppröset kunde den magnifikaste vy mot bl.a. Helags och Sylarna beskådas. När väl tillräckligt många bröder nått toppen utkorades Goden, för tillfället benämnd Tjukkgoden, till t.f. Tyngst, upphissades på övligt manér samt avporträtterades jämte övriga sig på fjälltoppen befintliga bröder i ett minnesvärt grupporträtt, med sedvanlig hjälp av staffli (den för ändamålet tjänliga toppstenen).

Vid återkomsten till buvallens våffelstuga, belägen 820 m.ö.h. vid en temperatur av + 21 grader Celsius, intogs våffla med myhlta å flöta. Återfärd skedde via bl.a. Bjärvbyn, Bruksvallarnas stugby och Ica-affären Stigmyhrs mot Ljusnedal. Här fullgjorde gålbeiningen Benerfalk sin uppgift att framforsla motet till en kalkugn. Detta rönte stor entusiasm! Framkomna till ÖH:s residens, varest kokt wurst med bröd intogs, blev Benerfalk invald i brödrakretsen.

Mycket att därutöver tillägga gives icke; motet förklarades av ÖH avslutat halv fem e.m., och motet upplöstes. Särdeles noterbart från detta det tredje timade Heimmotet i Härjeådalen är givetvis ÖH:s heimkok av flötgröten med fiskjen (auren) ävensom myhltkoke, vidare alla intensiva dragningar, salutkanonens förtjänstfulla arbete, och sist men inte allra minst den spänstiga fjällmarschen bröderna företog med bestigning av den drygt 1.200 meter höga Mittåkläppen. Det torde vara första gången en dylik exkurs "a pied" företagits av motet, i vart fall definitivt den första i Heimmotens historia, den ivrige pedestrianisten broder "CB" Berglund till välövervägt begrundande.

C'est tout.
En Halvar ma fleir.



några länkar:

  • Funäsdalen  -  Bruksvallarna
  • Funäsdalens fjällmuseum
  • Ljusnedals bruk
  • Mittåkläppen
  • Tännäs kyrka