Birkarlarenneth 2006

Rapport från en granskande Broder Granskare

Väl framme vid årets bana kunde konstateras att ett flertal lag stod vid startlinjen, dock inte Jamtamots. Minnen - eller frånvaron av dem - från den grandiosa insatsen undertecknad samt bröderna Rally och Dahlin gjorde år 2000 dök upp. Tillfrågandes Broder Marsh fick jag dock det lugnande beskedet att laget var något på trycket och således behövde viss hjälp för att komma fram till startlinjen men att allt nog skulle gå bra.

Härvid erhöll jag även sensationella uppgifter om ett s.k. "internbox" inom laget. Obekräftade rykten gjorde gällande att Br ÖH använt nävarna som klubba och en lagkamrat som träffyta.

Nåväl, så dök då laget som gud glömde upp. Utstyrda till änglar i tunna, vita långkalsonger av något för liten storlek, gled de majestätiskt fram till startlinjen och tävlingen kunde starta.

Laget startade på det bästa sätt jag någonsin sett ett jamtlag göra, de följde nämligen banan, och inte nog med det, de gick rask upp på en andra plats. Såg man månne en glansfull pallplats inom räckhåll? - Naturligtvis inte! I första kurvan, ca 20 meter in i loppet, brakade laget ihop i en hård envig, brottandes på den kalla och snötäckta marken. Tyvärr var det inget annat lag inblandat i tumultet vilket gjorde att laget hastigt akterseglades av diverse damlag och för året ovanligt utmärglade Birkarlar.

Skam den som ger sig. Laget kom dock åter överens om att i sann röd anda dra åt samma håll och de tog sig upp på benen igen. Därefter följde en mycket stark insats vid vätskekontrollen, traditionsenligt spetsad blåbärssoppa. I den rådande permafrosten var det nog ytterst välkommet med en rejäl laddning het blåbärssoppa.

Laget närmades sig sedermera målgång men döm om åskådarnas förvåning då de istället för att välförtjänt rusa mot bastubad och kanske lite förtäring istället gav sig ut på ytterligare ett varv, och sedan ett varv till.

Publikens jubel visste snart inga gränser över denna heroiska insats mot kyla, andra lag och inrikes stridigheter.

Störst jubel, eller utrop av förfäran, skapade dock Broder ÖH när denne vid den tredje passagen av vätskekontrollen helt sonika doppade sina till is frusna händer rakt ner i blåbärssoppan och drack myckna mängder direkt från händerna. Huruvida dess illröda färgton efter denna händelse berodde på brännskador av tredje graden, köldskador eller endast det faktum att blåbärssoppa lämnar en viss färg efter sig låter jag vara osagt. Hjältemodigt eller dumdristigt lika så.

Sammanfattningsvis gjorde laget en sedvanligt stark insats, med många besök i vätskekontrollen. En deltävling vann laget även i år, kategorin "högst smakningsgrad". Jag utgår vidare från att bröderna förgyllde banketten och väl lät sig smakas av hetvägg och bruna bönor med fläsk!

Broder Haugen

Årets Renne ur lagledarens perspektiv

Klockan 10.45 under strålande solsken och en lagom temperatur av ca -10 grader samt ett perfekt lager av gnistrande nysnö på tävlingsbanan flög laget i änglamundering på sitt moln mot invägningen. Givetvis var Jamtarna först på plats och kunde storstilat genomföra invägningen. På väg ut kunde åskådarna förfasade se när laget fastnade i trappan upp från invägningen. Troligtvis var det de inför årets Renne portade lagen skvadern och Angermannalaget som hällt något på trappan för att sätta käppar i hjulet för Jamtarna. De kunde till slut med en enorm kraftinsats ta sig därifrån. Här bör även tilläggas att självaste Storkarl misstänkte dopning och övervägde att stänga av änglarna eftersom de verkade vara i en alldeles för bra form. Lyckligtvis skedde inte så.

Efter att vätskebalansen korrigerats begav sig änglarna ut för att deltaga i den stora inmarschen till banan. Tävlingsledningen försökte trötta ut deltagarna genom att ta en enorm omväg fram till starten. Givetvis uppmärksammades detta av Jamtlaget och de tog sig därför raka vägen fram till starten.

Startskottet small och Jamtarna intog en mycket god andraplats. I andra kurvan försvann dock skidan och änglarna fick flyga fram på sitt moln istället. I tredje kurvan flög molnet lite väl lågt och slog i backen. Br Fogden lyckades ta sig ur molnet och uppmanade Br ÖH och Br 7-man att använda sina vingar istället. Därefter flög änglarna varv på varv runt banan och intog givetvis blåbärssoppa på varje varv. På tredje varvet tyckte Br ÖH man skulle spara på pappmuggarna och drack blåbärssoppan med händerna direkt ur den stora grytan. Om händerna var blåröda p.g.a. kylan eller brännskador var dock svårt att avgöra.

Vid prisutdelningen under Rennethbanketten tog Jamtänglarna hem priset som "Bästa herrlag söder om Hörnefors", och tillsammans med Härja-Jämt stod de för de mesta av sångerna under banketten. De fick även mottaga priset från förra året, då Jamtamot vann i kategorin "Bästa hejaklack". Priset försvann nämligen under fjolårets bankett.

Broder Hövdingen Nyllet, tillika lagledare