Ett av en till denna gudsförgätna landsdel utlokaliserad Jamts största nöjen är att få Jemtlands Tidning med akkjaposten. Det känns bra med litet kulturstöd i min outtröttliga kamp för spridning av upplysningens ljus och de rätta lärorna i detta av birkarlar och andra varelser befolkade län. Det var därför minst sagt beklämmande att i JT nr 2/1980 får läsa några artiklar och notiser med, i mitt tycke, tveksamt innehåll.

Först länsstyrelsens beslut att inrätta ett "Hoverbergets naturreservat". Tanken är god och beundransvärd, men! Hur kan ett naturreservat sakna framsida? Hur skulle det t ex se ut om presidenterna som är uthuggna ur berget i den där nationalparken i USA skulle visa ändan mot folk? Nej, där vet man tydligen vilken sida som är framsidan. Jag förmodar att länsstyrelsen inte ägnat detta den minsta tanke, eller - hemska tanke - har någon illvillig sundsvallare infilterat länsstyrelsen och tagit något hemligt dokument!

Detta för mig osökt över (inte p g a illvilligheten) till Carl-Göran Ekerwalds svar ang. fram- och baksidan. Visserligen har jag med stort nöje läst en del av hans böcker, och jag tycker att han är en värdig Hederspristagare, men hans enligt egen utsago tjugoåriga studier om berget, ger jag inte mycket för. Hur kan han ha studerat ämnet grundligt utan att ha tillfrågat den enda verkliga auktoriteten på området - Hoverbergskommittén? P g a denna miss kan han tydligen hävda något så hädiskt som att Jämtlands kanske intressantaste berg skulle hålla fast Jämtland vid denna jämmerdal. Bröder Jamtar, ska inte Jämtland fritt få sväva i rymderna - med vishet styrt av galaxernas konung - på sin väg till den totala frigörelsen? Ska Jämtland behöva vara fastspikat vid jordskorpan (och därmed vid Sverige) och inte få röra sig fritt som dess visa innevånares tankar rör sig? NEJ, detta berg av porfyr som bildats långt under jordskorpan, men sedan under storsvenskens förtryck tillfälligt hindrats att expandera och stelnat till vid ytan, väntar bara på att befrias. Jag uppmanar C-G att nypa av "spikskallen" så ska han, och resten av världen, få se på berg!!

Hur kan jag då veta detta? Jo, under förra hälften av 1970-talet ingick jag i den vittberyktade "Hoverbergskommitten" med uppdrag att lämna svar på frågan. Vilken fråga? Ja, gissa! (Vad pratar Halvar förresten för smörja i sitt alster punkt 5? Han nämner inte Hoverbergskommitten bland de "seriösa". Denna fråga har, som bekant, sysselsatt Motet under alla år. Inte seriös!! BAAH! Synnerligen luguber läsning för att vara författad av en Jamt.) En sommardag genomförde Br. Olof Jonsson och jag en expedition som saknar Motstycke, vad gäller djärvhet, i Jamtamots historia. (De övriga kommittedeltagarna tordes inte ställa upp, varför jag av hänsyn inte nämner dem vid namn. Nu hade Du tur va!) Olof och jag dristade oss till att undersöka grottan, för att så att säga gå till botten med frågan. Uppslagsverket ger att grottan är 81 m djup, men jag som endast har Olofs beryktade rövtyngd att tacka för mitt liv vet annorlunda. När jag fullgjorde mitt vetenskapliga arbete i den trånga och mörka gången, och bl a då upptäckte bergets fastlåsta läge, hördes från grottans djup ett avgrundsvrål som knappast kunde komma från bara 81 meters resonanslåda. Upp ur djupet kom Hoverbergsgubben farande med sådan fart att till och med SJ:s Jämtlandspilen blev snigelmässig. Reper om min midja höll, Olofs rövtyngd gav mig en våldsam acceleration uppåt när han föll utför berget, och jag hann endast känna grottans djup och djupaste hemlighet som en kall vindil i nacken. Det är kanske denna hissnande färd länsstyrelsen benämner "förutsättningar för det rörliga friluftslivet". Nåväl, detta tillfälliga avbrott i undersökningen avskräckte naturligtvis inte kommitten. Den fortsätter sitt svåra arbete med kraft, och beräknar att eventuellt framlägga en delrapport under våren. Vi avser givetvis inte att förhasta oss och på så sätt riskera att vilseleda det sanningstörstande Motet.

Nej, Bröder Jamtar, förtrösta ytterligare en tid! Sanningens stund skall komma och vi skall slippa de pseudovetenskapliga rön i denna ytterst seriösa fråga som ibland sprids.

Vad som är fram är fram och bak är bak, och allt annat är bakfram!!

Med jämtländsk hälsning från en Jamt i förskingringen (Luleå) tecknar jag
Björn "Walle" Wahlstedt