Tibrandsholm

av Bo Oscarsson

Denna artikel skrevs i januari 1998 och får kopieras för privat läsning och icke-vinstbringande spridning inom den egna kamratkretsen (ett av syftena med att lägga ut artikeln), men får ej utan författarens medgivande genomgå allmän spridning via andra media än Jamtamots hemsida, oavsett om spridningen är vinstbringande eller ej. Senaste uppdatering: 2000-02-22

Den medeltida borgen Tibrandsholm är närmast en gåta i Jamtlands historia. Det finns bara en enda samtida handling som omnämner borgen.[1] Dokumentet är ett brev utfärdat av drottning Margareta den 15 april år 1402 med anledning av att borgen skulle rivas. Jamtarna var av någon anledning angelägna att bli av med borgen för all framtid, eftersom de ville erlägga pengar för att få riva den.[2]

Tibrandsholm bekräftas dock även av nedtecknade sägner. Äldsta upptecknade sägnen [3] finns omnämnd i en tingshandling från Rödön den 31 maj 1648 och lyder med moderniserad stavning:

"Berättas av de gamle, att där hade bott en friboren man, Tidebrand vid namn, som hade uppkastat en stor hög med befästning uppå vilken hade hållit vid Sveriges krona. Portjärnen är för få år sedan på högen funna. Denna Tidebrand är av de jamtar förjagad, borgen en julnatt uppbränt och jordegodset skiftat emellan dem, som gården och borgen brände, vilket gods ännu brukas av många män."[4]

Enligt en sägen upptecknad 1685 berättas att han innebrändes i sin borg.[5] En ännu senare berättad sägen säger att jamtarna skulle ha mördat den grymme Tibrand en julottemorgon när den senare gick ut ur Ås kyrka.[6] Att sägnerna om att borgen brändes ned är sanna har bekräftats av arkeologiska undersökningar åren 1959 och 1960.[7-8] Även dateringen av Tibrandsholm har bekräftats av myntfynd.

Tibrandsholm såg inte ut som ovan, men
teckningen kan ge idéer till hur borgen var uppbyggd.  


Vad kunde då jamtarna ha emot denne Tibrand? Jo, Tibrand ingick i den "maffia" som försökte få monopol på all transithandel till Sverige under senare delen av 1300-talet. Som bekant var jamtarna ett handelsfolk, och bedrev handel både mellan Norge och Sverige via marknaden på Frösön. "Maffian" eller brödraskapet gick under benämningen Vitaliebröderna. De byggde borgar runt Sveriges kuster för att kunna "beskatta" all handel. Men på ett ställe sipprade handeln igenom och det var på landvägen via Jamtland. Den strypte man genom att uppföra Tibrandsholm intill jamtarnas handelsväg vid Frösön. Borgen placerades på en udde på rödösidan. Ett kraftigt tegeltorn byggdes högst upp på den naturliga kullen och vallgravar grävdes runt om för att göra borgen ointaglig. Från tornet kunde man iaktta och kontrollera alla transporter från Norge till Frösön och vice versa.

De själständiga och fria jamtarna kunde inte tåla att deras handel begränsades och beskattades, så de klagade till drottningen enligt ovannämnda brev och fick därigenom rätt att förstöra den förhatliga borgen.[9] Huruvida Tibrand blev mördad är ovisst, men sägnernas överensstämmelse med verkligheten om borgen och branden, gör det sannolikt att Tibrand verkligen blev dödad av jamtarna. Därmed framstår Tibrandsholm som äldsta belägget för jamtarnas frihetskamp genom tiderna. (Se även artikeln Motståndsmän i Jamtland)

Tibrandsholm existerade under en kort period, från 1390-talets början fram till 1402. Borgen omnämns nuförtiden i de flesta turistbeskrivningar av bygden ifråga. Se t.ex. det tyska "Reisen in Schweden":s beskrivning av rutten E 14. Vitaliebröderna finns omnämnda i "Kulturhistoriskt lexikon över nordisk medeltid", samt även i skrifter om Faxeholm, Styresholm och Korsholm som ingick i komplexet av borgar. Se även Sjöröveri i Östersjön.


Tibrandshaugen nuförtia  (Foto: Bo Oscarsson)

Referenser och fotnoter

[1] Janrik Bromé, Jämtlands och Härjedalens Diplomatarium, del I, brev 130, s. 148, Uppsala 1943-56.
[2] Nils Ahnlund, Jämtlands och Härjedalens historia, del I, s. 276, Stockholm 1948.
[3] Uppgiften om sägnen saknas i: Klas-Göran Selinge, Sund och Tibrandsholm. Analys av ett jämtländskt fornlämningsområde, Jämten 1971, s. 53-82, Östersund 1971.
[4] Jämtlands domböcker och landstingsprotokoll 1647-1648, IV, s. 63, Landsarkivet (kjell Hoffman) Östersund 1989.
[5] Rannsakningar efter antikviteter, 1685, s. 166, Uppsala 1960.
[6] Abraham A:son Hülphers, Samlingar til en beskrifning öfwer Norrland. Jemtland, s. 56f, Westerås 1775.
[7] Maj Nodermann, Förundersökning av Tibrandshögen, Jämten 1959, s. 145-146, Östersund 1959.
[8] Maj Nodermann, Sommarens undersökning av Tibrandshögen, Jämten 1961, s. 153-154, Östersund 1961.
[9] Edvard Bull, Jemtland og Norge, s. 122, (1927) nytryck Östersund 1970.

(Se även ett särskild dokument med utdrag från de olika källorna)