Ordbok ska rädda jamskan för framtiden

Redan för två hundra år sedan gjordes ansträngningar för att göra en ordbok över jamskan. Av okänd anledning misslyckades det, men materialet finns kvar och utgör nu en viktig del i det pågående arbetet med den jamtska ordboken, som beräknas bli klar inför tusenårsskiftet.

Det har hittills aldrig gjorts någon riktig översikt över jamskan! Den förste som gjorde ett försök till sammanställning var konsul Ragnar Olson, som 1973 gav ut sin bok "En bok om Jämtskan". Han räknade upp ordsamlingar på sammanlagt drygt tio tusen ord, frånräknat Lid-målet i Frostviken som är en norsk dialekt.

Innan jag i förra sommaren på heltid började med Ordboksprojektet hade jag kännedom om 22.000 ord. Efter en systematisk inventering fann jag sammanlagt sextio tusen ord på jamska, från sextio olika ordlistor från olika socknar i Jämtland! Sju ordlistor är från 1700-talet, varav den äldsta är från 1715. Fyra ordlistor från 1800-talet och 49 från 1900-talet fram till år 1997. Landsmålsarkivet i Uppsala har därtill nittio tusen ord i kortregister, så i dagsläget vet jag om över 150.000 ord nedtecknade på jamska! Många ord förekommer givetvis parallellt i flera ordlistor, så hur många unika ord som finns kan man bara gissa. Men att det är en hel språkskatt är uppenbart!

Hur vi nu förvaltar denna vår skatt, avgör vi nu. Gör vi ingenting så förlorar vi jamskan, och den kommer då att vara död som talat språk år 2030. Det är även ett politiskt beslut att inte göra något. Det betyder att politikerna vill att jamskan ska dö ut, utan att lämna några spår efter sig. Ingen kan urskulda sig med att "vi visste inte bättre".

Det råder enighet om att språket är den viktigaste kulturbäraren. Nu när företagare, turistfolk, byråkrater och andra står frågande till vilken profil vi bör ge av Jämtland, är svaret självskrivet att profilen bör bygga på vår identitet. Jämtlands identitet ligger i det jamtska språket. Därför är det på tiden att jamskan prioriteras. Ordboksprojektet är därför en mycket viktig början. Få kan ana projektets omfattning men lyckligtvis inser desto fler dess betydelse.

Vårt jamtska språk med sina olika dialekter är lika värdefullt som våra gamla bruksföremål och fornfynd i våra museer! Vi kan inte förmedla någon djupare identitet med gamla jordbruksredskap eller vikingasvärd. Det kan vi bara genom att bevara och bibehålla vårt språk. Vi har lokala institutioner som bevarar och samlar våra saker, våra skrivna brev och handlingar, vår konst, våra böcker, etc. Men vi har ingen institution som tar vara på vårt språkliga kulturarv! Någon kanske då invänder att vi har ju Landsmålsarkiven i Uppsala och Umeå som samlar på dialekterna. Den invändningen är lika begåvad som att säga att vi har Nordiska museet och Statens historiska museum i Stockholm, som tar vara på våra museiföremål! Varför skulle vi då ha ett länsmuseum när vi har statliga institutioner som tar vara på Sveriges kulturarv? Svaret är givetvis att vi har ett lokalt kulturarv som vi bäst bevarar och åskådliggör här.

Borde då inte vårt lokala språk ha samma värde? Jamskan är ju från vikingatiden! Det visar de fornnordiska diftongerna, ei, au, öy som vi har i exemplen steinröys och haug (stenröse, hög). Diftongerna försvann ur svenska språket på 1100-talet och när vi i dagligt tal använder dem, är de levande "fornminnen" med en ålder på minst tusen år. Andra fynd från vikingatiden gömmer vi säkra valv eller inglasade i montrar, men vår jamtska ordskatt låter vi bildligt och bokstavligt talat gå i graven. Det är därför egendomligt att det inte finns en enda avlönad person som tar vara på ett helt språk med olika dialekter, när vi har ett par hundra som avlönas för att ta vara på saker, böcker, handlingar, konst med mera!

Att bevara jamskan genom att förverkliga ordboken borde vara en lika angelägen sak som att använda skattemedel till museer, bibliotek och arkiv. Att ta fram medel till en ny institution som tar hand om jamskans bevarande, inte bara som en ordbok utan också genom fortlöpande språkvård, stavning och framtagande av studiematerial, är nödvändigt! En stiftelse för jamskans bevarande skulle vara den mest betydande framtidssatsningen inför 2000-talet! Den dag jamskan är utdöd har vi tappat Jämtlands själ. Det kan vi motverka genom att avsätta resurser för en jamtsk ordbok och löpande språkvård av jamskan. Ordboken kommer att höja vår självkänsla och stärka vår identitet. Även den som inte själv talar jamska, kan ta fram den jamtska ordboken ur hyllan och säga att här har vi vår identitet. Och om han eller hon vill, med ordboken som grund, lära sig jamska och därmed ta till sig det jämtländska kulturarvet.